Uppe!
Hör & häpna jag är vaken & har lämnat barnen på dagis.
Trots att jag bara sovit max 2 timmar inatt, tvivlat på att jag ens sovit så mycket.
Men hellre lite sömn än inget alls.
Vaknade 06.10 klev upp fixade fram kläder, blöjor och ytterkläder så allt låg i ordning.
06.30 gick jag in & väckte barnen sa bara till Nikita "dax att kliva upp ni ska på dagis" då stod hon upp i sängen och sa "JA!" notera att denna donna annars är en riktig tjuvsovare , hon rusade till Nemis säng ruskade om täcket och sa "Nemi vakna DAGIS!" hehe var hur sött som helst.
Känns verkligen jätte roligt att se dom så glada över att fara på dagis.
Hinner bara innanför och klä av dom så är dom borta.
Igår erbjöd sig älsklingen helt självmant att hämta dom.
Jag stod så fullt upp i allt hemma så nog därför han erbjöd sig men det var verkligen jätte snällt.
Då när barnen kom hem var de världens kram & puss kalas sedan säger Nikita "Dagis är kul!" det är hur roligt som helst att hon verkligen uppskattar dagis & ser de så positivt.
Igår kväll var Liza förbi en stund & jag lovar att den tjejjen har en radar för när jag mår dåligt.
Det är som att hon bara vet när jag behöver hon.
Det är verkligen en sann vän & jag skulle inte byta henne för nått här i livet.
En sann vän!
Jag har jätte problem såhär på morgonen att skriva , har så himmla ont i lederna & det är inte roligt någerst!
Sitter nu & väntar på att klockan tickar så jag får fara på dagvården.
Vet inte vad det är som gör att jag tappar motivationen hela tiden.
Hade mycket hällre varit hemma & sovit eller något.
Men får hela tiden påminna mig själv om varför jag gör det här.
Det är både för min egenskull,barnens ,mitt förhållande & min framtid.
Just nu mår jag verkligen dåligt & behöver det men det känns som att det inte riktigt räcker som motivering.
Får försöka ge mig fan på att fixa det.
Iövrigt är det väl vissa saker som hänt , så kunde inte somna riktigt igår.
Älsklingen fick komma och lägga sig hos mig & bara hålla om mig.
Kännde ett jätte stort behov att veta att han finns där.
Jag måste bara skriva hur mycket jag uppskattar mina vänner som finns där & verkligen bryr sig!
Jag är så glad att jag lärt känna er & har er i mitt liv för ni är helt underbara!
Dom jag syftar på är Liza,Mariell & Frida Ö , dom har funnits här då jag mått som sämst.
Och jag uppskattar verkligen allt med dom, det är 3 helt underbara brudar som alla är speciella på sina egna små sätt & jag vill att dom ska veta att jag finns här för dom också & jag kommer aldrig svika dom!
Det är äkta vänskap!
Jag är så glad att ha dom i mitt liv!<3
Måste bara svära lite kring kattungarna, jag lovar dom är garanterat med i en klan mot mig , dom drar ut min internet sladd& jag kan garantera att dom gör det med flit!
Dom ligger där och stirrar på mig då jag yrar och försöker hitta problemet.
Bredvid varandra & jag törts lova att dom skrattar åt mig.
Sedan verkar dom inte ha någon hejd på hur mycket dom kan skita för de är då tamefanimej HELA TIDEN.
Tiff ska jag då döpa om till PRUTT för det kan jag lova passar.
Jag kan inte ha den katten runt mig för hon är laddad med ett giftigt avfall.
Vem som helst kan tuppa av lukten hon släpper!
Huvva!
.........
Låter Älsklingen få sova ut idag för det behöver han verkligen.
Jag ser framimot att laga middagen idag.
Är super sugen på gratäng med köttfärs faktiskt är ju hur gott som helst.
Inatt blev jag då hungrig så tröck i mig en massa sallad & gott vare!
Nä ska sluta skriva nu lär väll skriva igen ikväll.
Hare bra herrå :)
Trots att jag bara sovit max 2 timmar inatt, tvivlat på att jag ens sovit så mycket.
Men hellre lite sömn än inget alls.
Vaknade 06.10 klev upp fixade fram kläder, blöjor och ytterkläder så allt låg i ordning.
06.30 gick jag in & väckte barnen sa bara till Nikita "dax att kliva upp ni ska på dagis" då stod hon upp i sängen och sa "JA!" notera att denna donna annars är en riktig tjuvsovare , hon rusade till Nemis säng ruskade om täcket och sa "Nemi vakna DAGIS!" hehe var hur sött som helst.
Känns verkligen jätte roligt att se dom så glada över att fara på dagis.
Hinner bara innanför och klä av dom så är dom borta.
Igår erbjöd sig älsklingen helt självmant att hämta dom.
Jag stod så fullt upp i allt hemma så nog därför han erbjöd sig men det var verkligen jätte snällt.
Då när barnen kom hem var de världens kram & puss kalas sedan säger Nikita "Dagis är kul!" det är hur roligt som helst att hon verkligen uppskattar dagis & ser de så positivt.
Igår kväll var Liza förbi en stund & jag lovar att den tjejjen har en radar för när jag mår dåligt.
Det är som att hon bara vet när jag behöver hon.
Det är verkligen en sann vän & jag skulle inte byta henne för nått här i livet.
En sann vän!
Jag har jätte problem såhär på morgonen att skriva , har så himmla ont i lederna & det är inte roligt någerst!
Sitter nu & väntar på att klockan tickar så jag får fara på dagvården.
Vet inte vad det är som gör att jag tappar motivationen hela tiden.
Hade mycket hällre varit hemma & sovit eller något.
Men får hela tiden påminna mig själv om varför jag gör det här.
Det är både för min egenskull,barnens ,mitt förhållande & min framtid.
Just nu mår jag verkligen dåligt & behöver det men det känns som att det inte riktigt räcker som motivering.
Får försöka ge mig fan på att fixa det.
Iövrigt är det väl vissa saker som hänt , så kunde inte somna riktigt igår.
Älsklingen fick komma och lägga sig hos mig & bara hålla om mig.
Kännde ett jätte stort behov att veta att han finns där.
Jag måste bara skriva hur mycket jag uppskattar mina vänner som finns där & verkligen bryr sig!
Jag är så glad att jag lärt känna er & har er i mitt liv för ni är helt underbara!
Dom jag syftar på är Liza,Mariell & Frida Ö , dom har funnits här då jag mått som sämst.
Och jag uppskattar verkligen allt med dom, det är 3 helt underbara brudar som alla är speciella på sina egna små sätt & jag vill att dom ska veta att jag finns här för dom också & jag kommer aldrig svika dom!
Det är äkta vänskap!
Jag är så glad att ha dom i mitt liv!<3
Måste bara svära lite kring kattungarna, jag lovar dom är garanterat med i en klan mot mig , dom drar ut min internet sladd& jag kan garantera att dom gör det med flit!
Dom ligger där och stirrar på mig då jag yrar och försöker hitta problemet.
Bredvid varandra & jag törts lova att dom skrattar åt mig.
Sedan verkar dom inte ha någon hejd på hur mycket dom kan skita för de är då tamefanimej HELA TIDEN.
Tiff ska jag då döpa om till PRUTT för det kan jag lova passar.
Jag kan inte ha den katten runt mig för hon är laddad med ett giftigt avfall.
Vem som helst kan tuppa av lukten hon släpper!
Huvva!
.........
Låter Älsklingen få sova ut idag för det behöver han verkligen.
Jag ser framimot att laga middagen idag.
Är super sugen på gratäng med köttfärs faktiskt är ju hur gott som helst.
Inatt blev jag då hungrig så tröck i mig en massa sallad & gott vare!
Nä ska sluta skriva nu lär väll skriva igen ikväll.
Hare bra herrå :)
Måndag igen...
Då har barnen kommit känns hur skönt som helst.
Dom har varit helt underbara & bara massa mys!
Jag testa på att tillaga fisk för första gången idag.
Blev Lax (i folie) i ugnen , potatis mos (skulle egentligen vara potatis men) och citron/dill sås.
Jag blev super nöjd men kunde faktiskt se att jag var den enda som uppskattade fisk.
I övrigt så har jag bara stressat på idag , försov mig till mötet igen så fick omboka.
Har varit på Ö&B idag och min ingaldlings lista såg ut så här:
*Klös träd
*Katt bädd
* 2 halsband till katt
*Kristall sand
*Spade
* Wiskas junior blöt foder i portions påsar.
*Katt leksaker.
och en del annat, så katterna är nog super nöjd.
Julia har varit här ett tag idag & for nu .
Jag tror Liza skulle dyka upp här sen så får nu se.
Ska iövrigt mysa på resten av kvällen med Älsklingen .
Känns så skönt att ha dom hemma igen , har saknat dom så! <3
Det är snart tid för att planera Nemis fördelsedag den 15:de mars blir hon ju hela 2År!
Måste säga att tiden går så himmla fort och snart är dom inte mina små tjejjer längre.
Nu ska jag nog ta & ge tösarna kräm & mjölk.
Hare bra herrå:)
Dom har varit helt underbara & bara massa mys!
Jag testa på att tillaga fisk för första gången idag.
Blev Lax (i folie) i ugnen , potatis mos (skulle egentligen vara potatis men) och citron/dill sås.
Jag blev super nöjd men kunde faktiskt se att jag var den enda som uppskattade fisk.
I övrigt så har jag bara stressat på idag , försov mig till mötet igen så fick omboka.
Har varit på Ö&B idag och min ingaldlings lista såg ut så här:
*Klös träd
*Katt bädd
* 2 halsband till katt
*Kristall sand
*Spade
* Wiskas junior blöt foder i portions påsar.
*Katt leksaker.
och en del annat, så katterna är nog super nöjd.
Julia har varit här ett tag idag & for nu .
Jag tror Liza skulle dyka upp här sen så får nu se.
Ska iövrigt mysa på resten av kvällen med Älsklingen .
Känns så skönt att ha dom hemma igen , har saknat dom så! <3
Det är snart tid för att planera Nemis fördelsedag den 15:de mars blir hon ju hela 2År!
Måste säga att tiden går så himmla fort och snart är dom inte mina små tjejjer längre.
Nu ska jag nog ta & ge tösarna kräm & mjölk.
Hare bra herrå:)
Jag vet...
Känns så ensamt... Känns som att jag är ensam hela tiden..
Även fast jag är med någon så känner jag mig ändå ensam.
Är allt annat än kry idag kan jag lova, ont i hela kroppen och Njurarna är inte kry.
Känner mig jätte arg , som att en orm släppts lös i kroppen och jag bara vill skrika.
Jag vill bara ha sönder något få släppa utt aggretionen.
Skrika på någon eller på dom jag är arg på.
Lust att ge igen för allt!
Jag vill med all säkerhet ge igen med samma skit som människor gjort mot mig.
Jag lovar att jag garanterat skulle åka in , men då de är jag som behöver hjälp så får jag fan inget , är total rättslös.
Jag fattar inte hur jag ska ta skiten då dom kommer och ska ha min uppmärksamhet, förväntar sig att jag ska bry mig & bara förlåta även fast jag inte fått höra nått förlåt komma ut käften på dom.
Nä vetu fyfan!
Jag är så jävla less att bli trampad på att någon jävla gång får de räcka!
Och Ewa den jävla slynan har jag lust att slå sönder nyllet på, där är en kvinna som verkligen är en fara för andra.
Har även fått höra att hon gjort illa mina barn så den kvinnan borde SÄNKAS!
Det värsta är nog att pappan inte bryr sig!
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!
Vissa människor fattar inte att jag fått nog!
Men jag kan inte göra ett skit bara taimot skiten & tacka.
Det är verkligen frustrerande.
Jag tror inte många människor fattat hur mycket aggretion jag bär på & hur trött jag är på det.
Nä huvva nu ska jag sluta skriva blir inget bra...
Även fast jag är med någon så känner jag mig ändå ensam.
Är allt annat än kry idag kan jag lova, ont i hela kroppen och Njurarna är inte kry.
Känner mig jätte arg , som att en orm släppts lös i kroppen och jag bara vill skrika.
Jag vill bara ha sönder något få släppa utt aggretionen.
Skrika på någon eller på dom jag är arg på.
Lust att ge igen för allt!
Jag vill med all säkerhet ge igen med samma skit som människor gjort mot mig.
Jag lovar att jag garanterat skulle åka in , men då de är jag som behöver hjälp så får jag fan inget , är total rättslös.
Jag fattar inte hur jag ska ta skiten då dom kommer och ska ha min uppmärksamhet, förväntar sig att jag ska bry mig & bara förlåta även fast jag inte fått höra nått förlåt komma ut käften på dom.
Nä vetu fyfan!
Jag är så jävla less att bli trampad på att någon jävla gång får de räcka!
Och Ewa den jävla slynan har jag lust att slå sönder nyllet på, där är en kvinna som verkligen är en fara för andra.
Har även fått höra att hon gjort illa mina barn så den kvinnan borde SÄNKAS!
Det värsta är nog att pappan inte bryr sig!
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!
Vissa människor fattar inte att jag fått nog!
Men jag kan inte göra ett skit bara taimot skiten & tacka.
Det är verkligen frustrerande.
Jag tror inte många människor fattat hur mycket aggretion jag bär på & hur trött jag är på det.
Nä huvva nu ska jag sluta skriva blir inget bra...
Tankar...
Ja då börjar den här dagen lida mot sitt slut.
Varit hundvakt åt yrvädret Leo.
Gick faktiskt över förväntan & han var den goa hunden som jag vet att han egentligen är.
Min älskling var verkligen slutkörd idag har nog haft de gode jobbigt de senaste 2 dagarna & alldeles för lite sömn.
Hade jag kunnat så hade jag stannat tiden så han verkligen hade fått vila ut nu men han har bara morgondagen sen ledig en hel vecka.
Jag längtar för de är så skönt att ha han här & bara mysa, speciellt då barnen kommer på måndag så blir det en hel vecka med mys för oss alla & bara göra allt vi har lust med.
Håller väll tummarna på att det blir någon lång promenad med barnen.
Vill så gärna bara vara ute och njuta av vädret & frisk luften (om det är bra väder vill säga).
Just nu har jag jätte ont i lederna & det är skit svårt att skriva .
Har även problem åt urinvägarna och jag tror det har gått upp i njurarna då jag har jätte ont där.
Blir nog att stå och knacka på ceder kliniken på måndag.
Haft jätte konstigt humör idag , det har som pendlar mellan depprition & damp.
Har nu suttit & tittat på sofias änglar (Kanal5play.se).
Kännde mig lite tragisk där jag sitter tårögd och ensam vaken.
Men måste säga att det är fantastiskt det dom gör!
Det jag sitter och funderar på är nog varför inte dom människorna som utsätter andra människor för lidande borde få igen av Karma eller något, så att man kan sätta sig ner & känna att dom får sitt?....
Vissa människor klarar helt enkelt inte av att stå upp för sig själva, jag tycker att ibland ska det it ens behövas.
Vårat samhälle har på så många ställen utvecklats men ibland känns det som att andra fronter inget alls.
Saker som faktiskt är så pass viktiga men ändå under prioriteras...
Det ser ju faktiskt ut som att hela samhället kommer att kolappsa då vårat system inte funkar.
Men att lägga all energi & resurser på att inkräkta på internetet & våra privat liv i övrigt är ju väldigt viktigt.
Jag säger bara Fuck SOPA/PIPA/ACTA!
Jag vill bara påpeka att regeringen förmodligen kommer skita i vad vi invånare tycker/tänker kring just det.
Jag längtar så mycket till måndag då jag får kramas med barnen igen & mysa , saknar dom så mycket!
Min vardag är inte desamma utan dom,
svårt att hitta nått som får mig bort från tankarna kring saknaden efter dom.
Sedan hoppas jag att vissa människor ska komma till sina sinnesfulla bruk & inse vad dom håller på med & faktiskt acceptera mina val.
Men det är inget jag kommer hoppas på eller något sådant utan jag kör på med mitt liv & tänker inte ödlsa nå mer energi på det.
Okej just nu vill jag bara lägga mig och dö en smula så smärtan från njurarna ska sluta...
Måste säga att det känns skönt att det varit nyktert några månader nu.
Känner inget speciellt sug efter att festa eller dricka enbart för sällskapet men.
Slippa bakis ångest & fundera igenom vad för dumt man gjort, och rent av bakis!
Tycker det är mycket mysigare att bara vara hemma mysa framför tvn eller gå en promenad och så.
Jag tänkte vaka tills älsklingen ska på jobbet så man vet säkert att han kommer upp & iväg då han verkligen var trött nu ikväll.
Men men ska väll ta & se nå mer av sofias änglar ha de bra herrå!:)
Varit hundvakt åt yrvädret Leo.
Gick faktiskt över förväntan & han var den goa hunden som jag vet att han egentligen är.
Min älskling var verkligen slutkörd idag har nog haft de gode jobbigt de senaste 2 dagarna & alldeles för lite sömn.
Hade jag kunnat så hade jag stannat tiden så han verkligen hade fått vila ut nu men han har bara morgondagen sen ledig en hel vecka.
Jag längtar för de är så skönt att ha han här & bara mysa, speciellt då barnen kommer på måndag så blir det en hel vecka med mys för oss alla & bara göra allt vi har lust med.
Håller väll tummarna på att det blir någon lång promenad med barnen.
Vill så gärna bara vara ute och njuta av vädret & frisk luften (om det är bra väder vill säga).
Just nu har jag jätte ont i lederna & det är skit svårt att skriva .
Har även problem åt urinvägarna och jag tror det har gått upp i njurarna då jag har jätte ont där.
Blir nog att stå och knacka på ceder kliniken på måndag.
Haft jätte konstigt humör idag , det har som pendlar mellan depprition & damp.
Har nu suttit & tittat på sofias änglar (Kanal5play.se).
Kännde mig lite tragisk där jag sitter tårögd och ensam vaken.
Men måste säga att det är fantastiskt det dom gör!
Det jag sitter och funderar på är nog varför inte dom människorna som utsätter andra människor för lidande borde få igen av Karma eller något, så att man kan sätta sig ner & känna att dom får sitt?....
Vissa människor klarar helt enkelt inte av att stå upp för sig själva, jag tycker att ibland ska det it ens behövas.
Vårat samhälle har på så många ställen utvecklats men ibland känns det som att andra fronter inget alls.
Saker som faktiskt är så pass viktiga men ändå under prioriteras...
Det ser ju faktiskt ut som att hela samhället kommer att kolappsa då vårat system inte funkar.
Men att lägga all energi & resurser på att inkräkta på internetet & våra privat liv i övrigt är ju väldigt viktigt.
Jag säger bara Fuck SOPA/PIPA/ACTA!
Jag vill bara påpeka att regeringen förmodligen kommer skita i vad vi invånare tycker/tänker kring just det.
Jag längtar så mycket till måndag då jag får kramas med barnen igen & mysa , saknar dom så mycket!
Min vardag är inte desamma utan dom,
svårt att hitta nått som får mig bort från tankarna kring saknaden efter dom.
Sedan hoppas jag att vissa människor ska komma till sina sinnesfulla bruk & inse vad dom håller på med & faktiskt acceptera mina val.
Men det är inget jag kommer hoppas på eller något sådant utan jag kör på med mitt liv & tänker inte ödlsa nå mer energi på det.
Okej just nu vill jag bara lägga mig och dö en smula så smärtan från njurarna ska sluta...
Måste säga att det känns skönt att det varit nyktert några månader nu.
Känner inget speciellt sug efter att festa eller dricka enbart för sällskapet men.
Slippa bakis ångest & fundera igenom vad för dumt man gjort, och rent av bakis!
Tycker det är mycket mysigare att bara vara hemma mysa framför tvn eller gå en promenad och så.
Jag tänkte vaka tills älsklingen ska på jobbet så man vet säkert att han kommer upp & iväg då han verkligen var trött nu ikväll.
Men men ska väll ta & se nå mer av sofias änglar ha de bra herrå!:)
Lördag..
Ja man har då hunnit prata med Mariell shit vad jag saknar hon!
Vi har alltid så roligt och vi kan prata i timmar om allt & ingenting.
Känns så tomt nu då hon är i Narvik.
Jag minns då hon skulle flytta hur mycket jag grät...
Jag menar vi hade ju varit med varandra i stortsett varenda dag i 2år...
Ja ont gör det iallafall då hon inte är här...
I miss u every secund youre not here...
Igår hade jag Liza på besök snacka om mupp klubben vi är.
Alltid lika mycket att snacka om & flumma runt.
Därimot så var de mindre kul då jag fick ett fint brev i brevinkastet.
Jag har tydligen stulit en hund som jag fick utav barnens farmor...
Det roliga är att jag har vittnen på att hon gav hunden till mig.
Även att hon slog & misskötte hunden.
Anledningen till att hon gör så här är för hon är sur & helt enkelt dum i huvudet.
Leelo har aldrig haft det så bra som när hon kom från de där stället.
Hon var undernärd ,tovig päls & saknade större delen av muskler i kroppen.
Hennes leder var helt vridna i benen.
Efter vetrinär besök ,medecinering ,träning & massa tränings redskap & dyrt bra foder så började hon må mycket bättre.
Men jag omplaserade hon till landet i hus så hon har plats och slipper trängas i en lägenhet.
Även hamna hos människor som hon själv tycker jätte mycket om & dom som tycker om henne.
Nu får hon vara lös och plumsa i snön & få vara hund med mycket frihet.
Inte behöva sitta i en lägenhet med 10katter som är alldeles för liten , Som på sommaren är garanterat 40grader varmt för "dom kan inte öppna fönstret för katterna kan smita".
Nä den hunden har äntligen hamnat på ett bra ställe!
Det är mycket som händer nu & den sista veckan har verkligen varit en mardrömm.
Men de börjar kännas bättre nu & jag får hoppas att de håller i sig, trots att jag har en kommande vecka som kommer vara väldigt tung.
Sen måste jag till läkaren.
Känns som att jag aldrig ska vara frisk är bara sjukdom på sjukdom, fruktansvärt irriterande.
Jag har hur mycket som helst att göra här hemma, letar just nu efter motivationen.
Kattungarna har iallafall blivit mycket gosigare & mer framåt.
Dom heter nu Kajsa & Tiff :)
Imorgon ser jag framimot träning med Liza & Peters hund.
Blir spårning sedan lydnad, Känner super tagg för det iallafall.
Jag oroar mig jätte mycket över ekonomin den här månaden.
Har för mycket jag ska betala på & för lite pengar... Och vad jag vet så går det inte ihop.
Självklart prioriterar jag att barnen får det dom behöver före nått annat men...
Blir nog skit av allt de hur man än gör...
Längtar ska nog kanske till Norge om 2veckor och vara med Mariell!
Kommer nog bli jätte roligt.
Jaja nu ska jag fortsätta här hare bra herrå :)
Vi har alltid så roligt och vi kan prata i timmar om allt & ingenting.
Känns så tomt nu då hon är i Narvik.
Jag minns då hon skulle flytta hur mycket jag grät...
Jag menar vi hade ju varit med varandra i stortsett varenda dag i 2år...
Ja ont gör det iallafall då hon inte är här...
I miss u every secund youre not here...
Igår hade jag Liza på besök snacka om mupp klubben vi är.
Alltid lika mycket att snacka om & flumma runt.
Därimot så var de mindre kul då jag fick ett fint brev i brevinkastet.
Jag har tydligen stulit en hund som jag fick utav barnens farmor...
Det roliga är att jag har vittnen på att hon gav hunden till mig.
Även att hon slog & misskötte hunden.
Anledningen till att hon gör så här är för hon är sur & helt enkelt dum i huvudet.
Leelo har aldrig haft det så bra som när hon kom från de där stället.
Hon var undernärd ,tovig päls & saknade större delen av muskler i kroppen.
Hennes leder var helt vridna i benen.
Efter vetrinär besök ,medecinering ,träning & massa tränings redskap & dyrt bra foder så började hon må mycket bättre.
Men jag omplaserade hon till landet i hus så hon har plats och slipper trängas i en lägenhet.
Även hamna hos människor som hon själv tycker jätte mycket om & dom som tycker om henne.
Nu får hon vara lös och plumsa i snön & få vara hund med mycket frihet.
Inte behöva sitta i en lägenhet med 10katter som är alldeles för liten , Som på sommaren är garanterat 40grader varmt för "dom kan inte öppna fönstret för katterna kan smita".
Nä den hunden har äntligen hamnat på ett bra ställe!
Det är mycket som händer nu & den sista veckan har verkligen varit en mardrömm.
Men de börjar kännas bättre nu & jag får hoppas att de håller i sig, trots att jag har en kommande vecka som kommer vara väldigt tung.
Sen måste jag till läkaren.
Känns som att jag aldrig ska vara frisk är bara sjukdom på sjukdom, fruktansvärt irriterande.
Jag har hur mycket som helst att göra här hemma, letar just nu efter motivationen.
Kattungarna har iallafall blivit mycket gosigare & mer framåt.
Dom heter nu Kajsa & Tiff :)
Imorgon ser jag framimot träning med Liza & Peters hund.
Blir spårning sedan lydnad, Känner super tagg för det iallafall.
Jag oroar mig jätte mycket över ekonomin den här månaden.
Har för mycket jag ska betala på & för lite pengar... Och vad jag vet så går det inte ihop.
Självklart prioriterar jag att barnen får det dom behöver före nått annat men...
Blir nog skit av allt de hur man än gör...
Längtar ska nog kanske till Norge om 2veckor och vara med Mariell!
Kommer nog bli jätte roligt.
Jaja nu ska jag fortsätta här hare bra herrå :)
En ny dag...
Det finns mycket runt om kring en som mer än något annat vill dra ner en...
Jag tänker inte tillåta det...
En sak ska vara klar & det är att mina val & mitt liv är mina beslut , det angår ingen annan.
Jag känner mig så grymt besviken på en del människor och dem har bevisat för mig att dem inte kan ändra på sig.
Varför ska jag vara den som bara ska låta andra människor trampa på mig?
Jag tycker inte det är okej och vägrar acceptera det.
Efter att man begått allt för många misstag så måste iallafall jag sluta förlåta , det får inte vara på bekostand av min egen lilla familj & vårat väl mående.
Jag försöker finnas för alla men jag har fått bevisat för mig själv att det inte går, det är någon som står där utan uppmärksamhet & blir fel behandlad av mitt ogenomtänkta beteende.
Jag har fått inse att jag kan inte ändra andra människor,
men jag vet att jag kan ändra mig själv & faktiskt vara bättre!
Det värsta jag vet är att jag ger hur mycket som helst men inte får nått tillbaka.
Jag har insett att jag begår samma misstag en gång till som jag inte helt enkelt får!
Det förstör allt men jag vet inte vad det är som gör att jag gör det...
Men det viktigaste är väl att jag försöker & verkligen är öppen sinnad eller?
Att jag inser mina misstag? att jag accepterar att jag inte alltid har rätt?
Jag vet inte...
Men om jag ska kämpa för något så måste jag också få känna att den andra parten också kämpar...
Annars känns det lönlöst...
Jag kan omöjligt veta allt & veta precis hur jag ska hantera alla..
Vad vore det för sport med det?
Jag har självkontroll, är osjälvisk, kärleksfull,massor med sympati , livfull & mycket annat men räcker det?
Är det något som jag inte har som saknas?
Är det något jag har svårt för så är det att ta kritik för något jag inte kan göra nått åt.
Jag kan ändras ABSOLUT men jag försöker med hela mitt hjärta att bli bättre...
Jag måste ju inse mina fel jag gör för att kunna bli bättre.. eller har jag fel?
Jag har präglats till att ha stolthet & moral... moral som inte hållt från andra hållet men jag tänker ändå göra det..
Vi väljer inte själva vilken familj vi föds i eller hur dom beteer sig... men huvudsaken är väll ändå att jag inte begår samma misstag och faktiskt inte har dom dåliga sidorna ?
För hur man än vrider & vänder på det så är vi alla egna individer med egna viljor och egna mål?!
Huvudsaken är väll ändå att vi inte låter någon annan människa komma imellan och förstöra?
En relation med sin partner ska vara stark & man ska känna att man står i allt tillsammans?
Och alltid oavsett vad kunna räkna med den...
Jag vill inte behöva känna att jag hejdar någon i deras liv & förstör... för det är absolut inte min mening.
Vill man att de ska funka så måste man anpassa sig efter hur varandras liv ser ut & göra det bästa av det...
Jag försöker så gott jag kan att få vardagen att gå runt & livet är påväg framåt även fast andra inte tycks se det.
Jag kan inte rusa fram i livet...utan ta varje steg sakta och stabilt för jag måste bygga upp en stadig grund innan resten ska läggas på...
För jag har försökt mig på att springa fram i livet och de braka totalt & var ohållbart.
Är jag betydelsefull nog så ska du ha tålamodet & förståelsen till att vänta...
När du inte är här så känner mig så tom.
Som att något riktigt viktigt försvunnit ut mitt liv...vänta nu... DU är nått VÄLDIGT viktigt för mig.
Du har ingen aning om hur mycket jag värdesätter dig & allt du gjort för mig.
Hur du fått mig att växa som människa & stått vid min sida genom allt som hänt.
Haft tålamod med mina utbrott och alla nätter jag legat och gråtit tills jag somnat.
Sett mig kämpa på med min föräldra roll för att få allt att funka & funnits vid min sida och hjälpt mig med allt jag behövt hjälp med.
Jag vet att jag varit självisk & fullt upptagen med mitt eget inre kring att du inte fått må dåligt för de har behövts att iallafall en av oss är stark.
Jag vet allt jag gjort fel och försöker verkligen att få de rätt den här gången.
Jag är iallafall inte redo att ge upp för det vi har är värt att kämpa för...
Men jag kan inte vara själv med att känna så eller vara själv med att kämpa för oss...
Helt ärligt så vet jag inte om jag är nog...
jag är nog inte tillräckligt för någon...
Jag vet att jag har det någonstans inom mig den där knistan men ....
Jag vill inte känna mig ensammen längre ...
Jag vill inte vara sårad av människor runt om kring längre...
Jag vill inte ha människor runt om kring mig som sårar mig...
Jag vill ha människor som stöttar mig , som vill mitt bästa, som vill se mig vara framgångsrik & höjjer allt som är bra med mig & verkligen uppmuntrar mig.
Jag är på jakten efter mig själv och vem jag vill vara... för jag vet inte vem jag är...
Jag vet inte heller hur jag ska hitta mig själv.
Men jag vet att det är endast jag själv som kan hitta det.
Men jag behöver ändå den speciella personen som håller min hand.
Det finns något som jag är stolt över att jag gjort och det är mina barn , det är dom vakraste små människorna på denna jord , dem är det finaste & dyrbaraste man kan hitta & det är små människor som jag ska uppfostra med bra moral & värderingar som en dag kommer vara starka kvinnor men mycket skinn på näsorna!
Jag hoppas verkligen att allt ska lösa sig & att allt snart blir bra ...
Nu ska jag fortsätta mysa med fasters grabb herrå! <3
Jag tänker inte tillåta det...
En sak ska vara klar & det är att mina val & mitt liv är mina beslut , det angår ingen annan.
Jag känner mig så grymt besviken på en del människor och dem har bevisat för mig att dem inte kan ändra på sig.
Varför ska jag vara den som bara ska låta andra människor trampa på mig?
Jag tycker inte det är okej och vägrar acceptera det.
Efter att man begått allt för många misstag så måste iallafall jag sluta förlåta , det får inte vara på bekostand av min egen lilla familj & vårat väl mående.
Jag försöker finnas för alla men jag har fått bevisat för mig själv att det inte går, det är någon som står där utan uppmärksamhet & blir fel behandlad av mitt ogenomtänkta beteende.
Jag har fått inse att jag kan inte ändra andra människor,
men jag vet att jag kan ändra mig själv & faktiskt vara bättre!
Det värsta jag vet är att jag ger hur mycket som helst men inte får nått tillbaka.
Jag har insett att jag begår samma misstag en gång till som jag inte helt enkelt får!
Det förstör allt men jag vet inte vad det är som gör att jag gör det...
Men det viktigaste är väl att jag försöker & verkligen är öppen sinnad eller?
Att jag inser mina misstag? att jag accepterar att jag inte alltid har rätt?
Jag vet inte...
Men om jag ska kämpa för något så måste jag också få känna att den andra parten också kämpar...
Annars känns det lönlöst...
Jag kan omöjligt veta allt & veta precis hur jag ska hantera alla..
Vad vore det för sport med det?
Jag har självkontroll, är osjälvisk, kärleksfull,massor med sympati , livfull & mycket annat men räcker det?
Är det något som jag inte har som saknas?
Är det något jag har svårt för så är det att ta kritik för något jag inte kan göra nått åt.
Jag kan ändras ABSOLUT men jag försöker med hela mitt hjärta att bli bättre...
Jag måste ju inse mina fel jag gör för att kunna bli bättre.. eller har jag fel?
Jag har präglats till att ha stolthet & moral... moral som inte hållt från andra hållet men jag tänker ändå göra det..
Vi väljer inte själva vilken familj vi föds i eller hur dom beteer sig... men huvudsaken är väll ändå att jag inte begår samma misstag och faktiskt inte har dom dåliga sidorna ?
För hur man än vrider & vänder på det så är vi alla egna individer med egna viljor och egna mål?!
Huvudsaken är väll ändå att vi inte låter någon annan människa komma imellan och förstöra?
En relation med sin partner ska vara stark & man ska känna att man står i allt tillsammans?
Och alltid oavsett vad kunna räkna med den...
Jag vill inte behöva känna att jag hejdar någon i deras liv & förstör... för det är absolut inte min mening.
Vill man att de ska funka så måste man anpassa sig efter hur varandras liv ser ut & göra det bästa av det...
Jag försöker så gott jag kan att få vardagen att gå runt & livet är påväg framåt även fast andra inte tycks se det.
Jag kan inte rusa fram i livet...utan ta varje steg sakta och stabilt för jag måste bygga upp en stadig grund innan resten ska läggas på...
För jag har försökt mig på att springa fram i livet och de braka totalt & var ohållbart.
Är jag betydelsefull nog så ska du ha tålamodet & förståelsen till att vänta...
När du inte är här så känner mig så tom.
Som att något riktigt viktigt försvunnit ut mitt liv...vänta nu... DU är nått VÄLDIGT viktigt för mig.
Du har ingen aning om hur mycket jag värdesätter dig & allt du gjort för mig.
Hur du fått mig att växa som människa & stått vid min sida genom allt som hänt.
Haft tålamod med mina utbrott och alla nätter jag legat och gråtit tills jag somnat.
Sett mig kämpa på med min föräldra roll för att få allt att funka & funnits vid min sida och hjälpt mig med allt jag behövt hjälp med.
Jag vet att jag varit självisk & fullt upptagen med mitt eget inre kring att du inte fått må dåligt för de har behövts att iallafall en av oss är stark.
Jag vet allt jag gjort fel och försöker verkligen att få de rätt den här gången.
Jag är iallafall inte redo att ge upp för det vi har är värt att kämpa för...
Men jag kan inte vara själv med att känna så eller vara själv med att kämpa för oss...
Helt ärligt så vet jag inte om jag är nog...
jag är nog inte tillräckligt för någon...
Jag vet att jag har det någonstans inom mig den där knistan men ....
Jag vill inte känna mig ensammen längre ...
Jag vill inte vara sårad av människor runt om kring längre...
Jag vill inte ha människor runt om kring mig som sårar mig...
Jag vill ha människor som stöttar mig , som vill mitt bästa, som vill se mig vara framgångsrik & höjjer allt som är bra med mig & verkligen uppmuntrar mig.
Jag är på jakten efter mig själv och vem jag vill vara... för jag vet inte vem jag är...
Jag vet inte heller hur jag ska hitta mig själv.
Men jag vet att det är endast jag själv som kan hitta det.
Men jag behöver ändå den speciella personen som håller min hand.
Det finns något som jag är stolt över att jag gjort och det är mina barn , det är dom vakraste små människorna på denna jord , dem är det finaste & dyrbaraste man kan hitta & det är små människor som jag ska uppfostra med bra moral & värderingar som en dag kommer vara starka kvinnor men mycket skinn på näsorna!
Jag hoppas verkligen att allt ska lösa sig & att allt snart blir bra ...
Nu ska jag fortsätta mysa med fasters grabb herrå! <3
Då lider denna dag mot sitt slut...
Jag måste vara den mest lätt lurade.
Trodde seriöst att barnen skulle sova i kväll men Nemi tog en PN & är nu igång igen.
Jaja man bara älskar små barns åren, tur att jag satsat på att göra bort den så fort det bara går.
Idag har verkligen varit en dag med blandade känslor.
Jag saknar Marre nå så gud förbannat, och jag träffade Vickan då jag var påväg från dagiset var hur roligt som helst
Jag hoppas verkligen vi tar oss tiden till att umgås var så himmla länge sedan nu.
Jag känner även för att nästan vecka hitta på nått riktigt roligt , smita iväg på äventyr eller nått.
Börjar vara så himmla rastlös, less på att vara hemma känns som att väggarna kryper på mig.
Kanske övertala Liza att vi ska ut med hennes byracka och spåra?!
Mja bara tiden får utvisa vad som kommer hända.
Jag har på sista tiden haft stor längtan efter att åka/köra skoter var sjukt länge sedan nu.
Hoppas jag får sova inatt & slippa ångesten kommer sova själv är bara jag & barnen hemma, Älsklingen jobbar natt så det blir väl att krypa ner med en bok då Nemi somnat.
Jag hoppas verkligen jag blir frisk snart är så less på hostan.
Känns riktigt tråkigt att inte ha några som helst planer för morgon dagen blir förmodligen bara jag & barnen själva och då blir det inte så mycket att välja på.
Dom 2 kattungarna som kommit hit börjar bli mer hemmastadda & mindre skygga.
Frejjsan börjar också slappna av mer , hon har iallafall kommit ur barnens rum & går på lådan och äter!
Jag har tänkt mycket idag kring just hur jag ska lyckas orka med allt & få en rullians i detta.
Jag kan helt enkelt inte vara själv i att stå med allt ansvar och vad som ska göras & inte.
Om de är 2 till "vuxna" så måste dom själva kunna se vad som ska göras och kunna ta egna initiativ till att få de gjort.
Jag orkar inte vara överhuvudet som ska styra allt för då kommer jag knega till slut.
Sedan ska jag inte behöva bli helt olycklig och arg för att det ska hända saker.
Mina barn är Mitt ansvar men allt vad som gäller resten och de andra drar fram eller styr med borde dom själva ta ansvar för & det gäller ju för varje individ hur annars ska de funka ute i världen.
Ta ansvar... verkar vara ett så kort ord men med så stor innebörd & något som många verkar ha stora problem att göra, jag har inget val & jag tror ingen annan har det heller.
Ibland behöver man hjälp ja tro mig jag har behövt det många gånger ibland klarar man inte vissa saker utan en anna människa vid sin sida och det är helt okej .
Så länge man klarar av att både ge & ta.
Jag är en fruktansvärt konflikträdd människa & verkligen hatar bråk & konfrontation men t.o.m jag klarar av det för man måste ibland & jag vill verkligen inte behöva kritisera någon annan i hur dom beteer sig eller är men ibland verkar jag inte ha något val.
Jag har brutit en cirkel vart jag var väldigt aggresiv ,bråkade mycket & stod stenhårt fast vid vad jag tyckte var rätt & tog inte skit från någon.
Nu försöker jag vara så tillmötesgående som möjligt ,verkligen bita ihop och vara förstående men det är inte lätt, kan verkligen känna att saker går mig på nerverna & man får inte Jag menar det verkligen att man får verkligen inte provosera mig för länge för jag brinner också av till slut alla vi har en gräns för vad man klarar av att ta.
......
Huff mycket i tankarna funderar på sista samtalet jag hade med psykologen & det var verkligen känsloladdat.
Det jag förträngt blev så verkligt helt plötsligt då jag pratade om dem sakerna & vet inte riktigt hur jag ska hantera det.
Det värsta är nog att Människor i min vardag inte vet & inte fullt ut förstår & jag klarar verkligen inte av att tala om det , att gå nå djupt in på det för de gör för ont att tala om.
Då kan jag inte heller förvänta mig att det ska ha överseende med vissa saker & att jag blir så tankspridd kring saker som just relaterar till att jag får flash backs...
Även fast jag innerst inne gråter & bara önskade att man kunde borra sig in och känna känslan jag själv bär för jag känner mig så ensammen!
Jag vet att ingen annan människa någonsin kommer kunna förstå och veta just det jag bär på vilket är jätte frustrerande men jag måste acceptera det, vad annat ska jag göra?
Ibland funderar jag på hur vissa människor kan leva med sig själva.
Veta att dom skadat andra människor så mycket & förstört en stor del av dom.
Jag vet att jag aldrig kommer förlåta men jag vet också att en dag kommer jag kunna låta det rinna ut i sanden och gå vidare med mitt liv & bära huvudet högt för dessa människor ska veta att dom inte längre har "grepp" om mig för jag är så pass stark.
Jag hade aldrig varit så pass okej som jag är om det inte vore för andra vuxna människor som trampat in & sett att jag var en vilsen liten själ och tagit hand om mig som om jag vore deras eget barn.
Dom tog hand om mig, såg till att jag fick i mig mat & visade kärlek & respekt vilket lett till att jag nu sitter här idag men bra moral & ändå har hopp om livet & faktiskt kan bli något bra utav mig.
Mina psykologer kallar mig maskrosbarn... för maskrosor kan blomma oavsett förutsättningar...
Det enda jag vill är att bli accepterad & respekterad för den jag är & inte den jag kan vara.
Jag har drömmar och vesioner som jag kommer kämpa för att uppnå & jag bara ber för att ingen ska försöka förstöra och krossa dom.
Jag saknar verkligen Benjamin haha han for för 1½ timme sedan snacka om TÖNT jag är seriöst.
Äh han har varit underbar idag & hjälpsam ,städade köket så det blev jätte rent & är super duktig med barnen , skönt att känna att jag kan lita på han kring barnen & att det verkligen funkar.
Julia den lilla råttan smet till Fanny hon kännde väl på sig att jag skulle bli jobbig med hon.
Hon tycker jag slavdriver henne fast jag bara försöker få henne att förstå vilket ansvar det är att sköta en lägenhet och man kan inte förvänta sig att allt städar sig själv och man kan inte spendera hela dagarna framför tv spel/dator spel eller telefon fan!
Hon blir jätte arg för att Benjamin tar över och gnäller på hon för han ser att jag verkligen inte orkar till slut.
Han ser att jag behöver hjälp men att Julia inte bryr sig och då är det ganska självklart att han säger åt hon... även fast han inte blir så populär.
Äh är så töntig och kärleks kranka så tror Benjamin ska bli galen på mitt töntande...
I Know i am:P
Det känns dock jobbigt att jag känner så stort behov av kärlek just nu & blir jätte sårad då jag känner att jag inte får det, är nog känsligt att blotta sitt hjärta... huvva...
Man kanske inte ska det?
jag vet då inte är väldigt lost kring just sånt.
Eller så hänger det ihop med att man allt för ofta fått höra att man inte duger & att ingen kan älska en , att man bara är misslyckad & att ingen kan stå ut med en o.s.v .
Jaja någon gång kommer jag väl finna någon sorts balans.
Men känner mig jätte ensam, och saknad.
peace!
Trodde seriöst att barnen skulle sova i kväll men Nemi tog en PN & är nu igång igen.
Jaja man bara älskar små barns åren, tur att jag satsat på att göra bort den så fort det bara går.
Idag har verkligen varit en dag med blandade känslor.
Jag saknar Marre nå så gud förbannat, och jag träffade Vickan då jag var påväg från dagiset var hur roligt som helst
Jag hoppas verkligen vi tar oss tiden till att umgås var så himmla länge sedan nu.
Jag känner även för att nästan vecka hitta på nått riktigt roligt , smita iväg på äventyr eller nått.
Börjar vara så himmla rastlös, less på att vara hemma känns som att väggarna kryper på mig.
Kanske övertala Liza att vi ska ut med hennes byracka och spåra?!
Mja bara tiden får utvisa vad som kommer hända.
Jag har på sista tiden haft stor längtan efter att åka/köra skoter var sjukt länge sedan nu.
Hoppas jag får sova inatt & slippa ångesten kommer sova själv är bara jag & barnen hemma, Älsklingen jobbar natt så det blir väl att krypa ner med en bok då Nemi somnat.
Jag hoppas verkligen jag blir frisk snart är så less på hostan.
Känns riktigt tråkigt att inte ha några som helst planer för morgon dagen blir förmodligen bara jag & barnen själva och då blir det inte så mycket att välja på.
Dom 2 kattungarna som kommit hit börjar bli mer hemmastadda & mindre skygga.
Frejjsan börjar också slappna av mer , hon har iallafall kommit ur barnens rum & går på lådan och äter!
Jag har tänkt mycket idag kring just hur jag ska lyckas orka med allt & få en rullians i detta.
Jag kan helt enkelt inte vara själv i att stå med allt ansvar och vad som ska göras & inte.
Om de är 2 till "vuxna" så måste dom själva kunna se vad som ska göras och kunna ta egna initiativ till att få de gjort.
Jag orkar inte vara överhuvudet som ska styra allt för då kommer jag knega till slut.
Sedan ska jag inte behöva bli helt olycklig och arg för att det ska hända saker.
Mina barn är Mitt ansvar men allt vad som gäller resten och de andra drar fram eller styr med borde dom själva ta ansvar för & det gäller ju för varje individ hur annars ska de funka ute i världen.
Ta ansvar... verkar vara ett så kort ord men med så stor innebörd & något som många verkar ha stora problem att göra, jag har inget val & jag tror ingen annan har det heller.
Ibland behöver man hjälp ja tro mig jag har behövt det många gånger ibland klarar man inte vissa saker utan en anna människa vid sin sida och det är helt okej .
Så länge man klarar av att både ge & ta.
Jag är en fruktansvärt konflikträdd människa & verkligen hatar bråk & konfrontation men t.o.m jag klarar av det för man måste ibland & jag vill verkligen inte behöva kritisera någon annan i hur dom beteer sig eller är men ibland verkar jag inte ha något val.
Jag har brutit en cirkel vart jag var väldigt aggresiv ,bråkade mycket & stod stenhårt fast vid vad jag tyckte var rätt & tog inte skit från någon.
Nu försöker jag vara så tillmötesgående som möjligt ,verkligen bita ihop och vara förstående men det är inte lätt, kan verkligen känna att saker går mig på nerverna & man får inte Jag menar det verkligen att man får verkligen inte provosera mig för länge för jag brinner också av till slut alla vi har en gräns för vad man klarar av att ta.
......
Huff mycket i tankarna funderar på sista samtalet jag hade med psykologen & det var verkligen känsloladdat.
Det jag förträngt blev så verkligt helt plötsligt då jag pratade om dem sakerna & vet inte riktigt hur jag ska hantera det.
Det värsta är nog att Människor i min vardag inte vet & inte fullt ut förstår & jag klarar verkligen inte av att tala om det , att gå nå djupt in på det för de gör för ont att tala om.
Då kan jag inte heller förvänta mig att det ska ha överseende med vissa saker & att jag blir så tankspridd kring saker som just relaterar till att jag får flash backs...
Även fast jag innerst inne gråter & bara önskade att man kunde borra sig in och känna känslan jag själv bär för jag känner mig så ensammen!
Jag vet att ingen annan människa någonsin kommer kunna förstå och veta just det jag bär på vilket är jätte frustrerande men jag måste acceptera det, vad annat ska jag göra?
Ibland funderar jag på hur vissa människor kan leva med sig själva.
Veta att dom skadat andra människor så mycket & förstört en stor del av dom.
Jag vet att jag aldrig kommer förlåta men jag vet också att en dag kommer jag kunna låta det rinna ut i sanden och gå vidare med mitt liv & bära huvudet högt för dessa människor ska veta att dom inte längre har "grepp" om mig för jag är så pass stark.
Jag hade aldrig varit så pass okej som jag är om det inte vore för andra vuxna människor som trampat in & sett att jag var en vilsen liten själ och tagit hand om mig som om jag vore deras eget barn.
Dom tog hand om mig, såg till att jag fick i mig mat & visade kärlek & respekt vilket lett till att jag nu sitter här idag men bra moral & ändå har hopp om livet & faktiskt kan bli något bra utav mig.
Mina psykologer kallar mig maskrosbarn... för maskrosor kan blomma oavsett förutsättningar...
Det enda jag vill är att bli accepterad & respekterad för den jag är & inte den jag kan vara.
Jag har drömmar och vesioner som jag kommer kämpa för att uppnå & jag bara ber för att ingen ska försöka förstöra och krossa dom.
Jag saknar verkligen Benjamin haha han for för 1½ timme sedan snacka om TÖNT jag är seriöst.
Äh han har varit underbar idag & hjälpsam ,städade köket så det blev jätte rent & är super duktig med barnen , skönt att känna att jag kan lita på han kring barnen & att det verkligen funkar.
Julia den lilla råttan smet till Fanny hon kännde väl på sig att jag skulle bli jobbig med hon.
Hon tycker jag slavdriver henne fast jag bara försöker få henne att förstå vilket ansvar det är att sköta en lägenhet och man kan inte förvänta sig att allt städar sig själv och man kan inte spendera hela dagarna framför tv spel/dator spel eller telefon fan!
Hon blir jätte arg för att Benjamin tar över och gnäller på hon för han ser att jag verkligen inte orkar till slut.
Han ser att jag behöver hjälp men att Julia inte bryr sig och då är det ganska självklart att han säger åt hon... även fast han inte blir så populär.
Äh är så töntig och kärleks kranka så tror Benjamin ska bli galen på mitt töntande...
I Know i am:P
Det känns dock jobbigt att jag känner så stort behov av kärlek just nu & blir jätte sårad då jag känner att jag inte får det, är nog känsligt att blotta sitt hjärta... huvva...
Man kanske inte ska det?
jag vet då inte är väldigt lost kring just sånt.
Eller så hänger det ihop med att man allt för ofta fått höra att man inte duger & att ingen kan älska en , att man bara är misslyckad & att ingen kan stå ut med en o.s.v .
Jaja någon gång kommer jag väl finna någon sorts balans.
Men känner mig jätte ensam, och saknad.
peace!
Tankspridd...
Idag har verkligen varit en trött dag...
Hostat hela natten och ont i kroppen och yrslig tur som är så är barnen jätte snälla och ligger nu i sina sängar.
Haft besök av både vänner & familj idag hur mysigt som helst.
Har en ledsen lilla syster som inte mår bra alls här bredvid mig och jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
Bara för att jag är trött idag så ska allt vara så omständigt.
spenderat 1 timme åt att skala potatis och 1 timme på att skära kött för jag fick kramp i handen hela tiden.
Ja det har helt enkelt varit en väldigt omständig dag.
Saknar min Älskling som är på jobbet...
Håller på att mysa med dom 2 nya familje medlemmarna här.
Den ena kattungen är hel vit & den andra är svart men med vita inslag & orange på tassen super söt!
Sitter just nu och väntar på ett städryck, Mamma & frida reagerade på att jag skakar jätte mycket i händerna men det är förmodligen för att jag är så slut i armarna efter allt styr men det blir nog bra snart.
Jag känner mig verkligen jätte tankspridd idag & kluven i många frågor och LOST.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra...
Jag känner mig rotlös & får inte riktigt till någon rullians på tillvaron.
Jag känner att jag inte lyckas ,att jag bara ställer till & är en belastning för omgivningen.
Hur mycket jag än försöker göra rätt och verkligen tänka på mitt "handlande" så blir det ändå fel?
Vad är det som gör att jag inte lyckas?
Vad är det som gör att människor blir så missnöjda?
JAG FATTAR INTE!
Det verkar som att jag helt enkelt inte är nog bra...
Jag hatar verkligen att jag är så tankspridd ,virrig,inpulsiv,rastlös & gör vissa saker kanske inte helt genomtänkt..
Men det är sådan jag är & jag kan inte ändras på 2sek jag behöver TID & TÅLAMOD!
Försök själv förändra/förbättra/ändra/bryta dig,den du alltid varit som sitter så ingrodd i vanor och helt plötsligt vara nått helt annat.
Jag kan tala om att de sker inte över en dag.
Jag har många saker jag ångrar & många misstag jag får leva med.
Jag har ett förflutet som gnager på mig, jag har människor som lätt vill dra ner mig, och jag har människor som vill bygga upp mig,jag har människor som behöver mig & människor som kräver...
Jag har insikter att hantera & saker att bearbeta...
JAG FÖRSÖKER SÅ GOTT JAG KAN, mer kan jag inte göra!
Varje människa styr över sitt liv & förvänta dig inte att jag ska kunna göra alla besluten & samtidigt få skit för det
, och jag vill absolut inte ta skit för andras beslut & saker jag inte kan råför eller något som jag inte har kontroll över utan frågar om det är okej & om du säger att det är okej så antar jag det & då sårar det då jag sen får kritik just kring den/dom sakerna då jag ej haft någon aning om att det varit så fel , utan du säger de först efteråt då jag inte kan göra ETT SKIT åt det...
Säg istället hur du vill ha det & hur du vill att de ska skötas...
Och följ det också!
Jag känner mig bara jätte förvirrad har nog med att hålla ordning på vad som sker i mitt eget huvud och det direkt framför mig.
Jag har förmodligen en diagnos som förklarar just problematiken jag haft med mig sendan barnsben & ungdommen och JA de går att träna upp och bli bättre men det är inte enkelt!
Bara prova att inte ens klara av att sitta i ett rum med 2 andra människor och om båda pratar samtidigt till en så får man inte med sig nått utan det blir bara som ett enda surr i huvudet och man blir yr...
Att bara tänka halv klara tankar innan man tänker på nått helt annat.
Att hamna i "skov" var & varanna dag och ibland tillochmed från timme till timme...
Det är fruktansvärt jobbigt.
Att känna sig rotlös och pendla mellan glad,damp,ledsamhet,ångest,mani,rastlöshet,depprition,förvirrning,oro,minnesbilder & tankspriddhet.
Jag måste säga att det som försegår inom mig är KAOS.
Det enda positiva är mina Mål men ibland verkar dom så himmla långt borta & ibland som att jag aldrig kommer nå dit vilket kan få vem som helst att tappa motivationen att fixa det...
Det som verkligen håller mig uppe just nu är barnen och jag gör vad som helst för dom & hela min vardag & existens går ut på att finnas för dom och göra allt för att dom ska ´ha det bra och en bra uppväxt.
Jag vet helt enkelt inte vad jag skulle göra utan dom.
Det är så mycket jag tänker på & väldigt lite utav det jag klarar av att formulera i ord men jag gör tappra försök må jag säga.. ajja nu ska jag ta & göra lite nytta här hemma ta hand om er herrå:)
Hostat hela natten och ont i kroppen och yrslig tur som är så är barnen jätte snälla och ligger nu i sina sängar.
Haft besök av både vänner & familj idag hur mysigt som helst.
Har en ledsen lilla syster som inte mår bra alls här bredvid mig och jag vet inte riktigt vad jag ska göra.
Bara för att jag är trött idag så ska allt vara så omständigt.
spenderat 1 timme åt att skala potatis och 1 timme på att skära kött för jag fick kramp i handen hela tiden.
Ja det har helt enkelt varit en väldigt omständig dag.
Saknar min Älskling som är på jobbet...
Håller på att mysa med dom 2 nya familje medlemmarna här.
Den ena kattungen är hel vit & den andra är svart men med vita inslag & orange på tassen super söt!
Sitter just nu och väntar på ett städryck, Mamma & frida reagerade på att jag skakar jätte mycket i händerna men det är förmodligen för att jag är så slut i armarna efter allt styr men det blir nog bra snart.
Jag känner mig verkligen jätte tankspridd idag & kluven i många frågor och LOST.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra...
Jag känner mig rotlös & får inte riktigt till någon rullians på tillvaron.
Jag känner att jag inte lyckas ,att jag bara ställer till & är en belastning för omgivningen.
Hur mycket jag än försöker göra rätt och verkligen tänka på mitt "handlande" så blir det ändå fel?
Vad är det som gör att jag inte lyckas?
Vad är det som gör att människor blir så missnöjda?
JAG FATTAR INTE!
Det verkar som att jag helt enkelt inte är nog bra...
Jag hatar verkligen att jag är så tankspridd ,virrig,inpulsiv,rastlös & gör vissa saker kanske inte helt genomtänkt..
Men det är sådan jag är & jag kan inte ändras på 2sek jag behöver TID & TÅLAMOD!
Försök själv förändra/förbättra/ändra/bryta dig,den du alltid varit som sitter så ingrodd i vanor och helt plötsligt vara nått helt annat.
Jag kan tala om att de sker inte över en dag.
Jag har många saker jag ångrar & många misstag jag får leva med.
Jag har ett förflutet som gnager på mig, jag har människor som lätt vill dra ner mig, och jag har människor som vill bygga upp mig,jag har människor som behöver mig & människor som kräver...
Jag har insikter att hantera & saker att bearbeta...
JAG FÖRSÖKER SÅ GOTT JAG KAN, mer kan jag inte göra!
Varje människa styr över sitt liv & förvänta dig inte att jag ska kunna göra alla besluten & samtidigt få skit för det
, och jag vill absolut inte ta skit för andras beslut & saker jag inte kan råför eller något som jag inte har kontroll över utan frågar om det är okej & om du säger att det är okej så antar jag det & då sårar det då jag sen får kritik just kring den/dom sakerna då jag ej haft någon aning om att det varit så fel , utan du säger de först efteråt då jag inte kan göra ETT SKIT åt det...
Säg istället hur du vill ha det & hur du vill att de ska skötas...
Och följ det också!
Jag känner mig bara jätte förvirrad har nog med att hålla ordning på vad som sker i mitt eget huvud och det direkt framför mig.
Jag har förmodligen en diagnos som förklarar just problematiken jag haft med mig sendan barnsben & ungdommen och JA de går att träna upp och bli bättre men det är inte enkelt!
Bara prova att inte ens klara av att sitta i ett rum med 2 andra människor och om båda pratar samtidigt till en så får man inte med sig nått utan det blir bara som ett enda surr i huvudet och man blir yr...
Att bara tänka halv klara tankar innan man tänker på nått helt annat.
Att hamna i "skov" var & varanna dag och ibland tillochmed från timme till timme...
Det är fruktansvärt jobbigt.
Att känna sig rotlös och pendla mellan glad,damp,ledsamhet,ångest,mani,rastlöshet,depprition,förvirrning,oro,minnesbilder & tankspriddhet.
Jag måste säga att det som försegår inom mig är KAOS.
Det enda positiva är mina Mål men ibland verkar dom så himmla långt borta & ibland som att jag aldrig kommer nå dit vilket kan få vem som helst att tappa motivationen att fixa det...
Det som verkligen håller mig uppe just nu är barnen och jag gör vad som helst för dom & hela min vardag & existens går ut på att finnas för dom och göra allt för att dom ska ´ha det bra och en bra uppväxt.
Jag vet helt enkelt inte vad jag skulle göra utan dom.
Det är så mycket jag tänker på & väldigt lite utav det jag klarar av att formulera i ord men jag gör tappra försök må jag säga.. ajja nu ska jag ta & göra lite nytta här hemma ta hand om er herrå:)
Lång dag.
Måste verkligen säga att det varit en väldigt lång dag och barnen sovet inte än.
Nemi är nog den som gnäller mest men de är inget som felar hon vill bara inte sova.
Mamma & Fanny var förbi och myste med barnen en stund och åt tårta.
Men nu har dom farit och Julia följde med så är nu själv med barnen.
Väntar på att Benjamin ska sluta jobbet ,har dock inte pratat med han nått sen han for.
Ska ändå laga mat åt han tills han kommer hem och vill han inte ha så mja jag har ju gjort min del iallafall.
Försökt städa här men ju mer jag rotar ju mer blir det så de är en aning depprimerande faktiskt...
Har funderat kring frustration och jag är väldigt frustrerad över många saker.
Både i min föräldra roll som i mitt förhållande roll till dotter/syster roll och jag tror nog vi alla är det till en viss mån.
Vi kan vara frustrerade över att vi kanske inte uppnår allt det vi hoppats på
eller om vi bara har 1 mål men inte når ens dit...
Hela våra liv består av hinder, möten & mål...
Jag avskyr tanken på saker som gör mig frusterad som jag inte kan göra något/mycket åt...
Jag menar det är ju bara se vart världen är på väg & ändå är det knappt någon som gör något åt det...
Vissa saker kan inte jag som en ensam civil människa göra
vissa beslut sitter hos dom människorna som sitter högre upp...
Hade jag fått bestämma bara det kring miljön och ozonlagret så hade jag stängt ner alla kraft verk jaa jag tror jag skulle stänga ner det mesta och bara ha ström till sjukhus och sådant som är livs nödvändigt och mänskligheten skulle få gå tillbaka till stenåldern.
Är det de som krävs för överlevnad så är det de vi måste göra...
och förmodligen är vi tvungen att uttrota vissa länder som vägrar gå med på saken...
Jaja kan skriva hur mycket som helst om just detta ämne...
Bara jag själv kan ändra mitt levede & hur jag vill att det ska vara...
Jag hoppas ingen nu tar illa upp för det jag skriver för det är inte menat så...
Frustration kan utspela sig i många skepnader som ledsamhet, aggresivitet ,nedstämdhet & ren & skär damp.
Tro mig been there..
När det kommer till barnen så är det nog mest osäkerhet som utspelas , för man tänker mest bara vad det är man gör fel då vissa saker inte funkar.
Men i allt annat blir man nog mest irriterad & ledsen.
Acceptera mig för den jag är & inte för vad jag kunde ha varit...
Om en person verkligen älskar en så vill den personen inte ändra på dom sakerna hos dig som gör dig till just du!
När man är tillsammans med någon så tar man dom för både deras positiva & negativa sidor.
Man ska alltid tänka sig för före man ger en annan människa kritik & se till att man sopat rent
framför egen dörr först....
En sak till man ska bära med sig är -behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Men Phu säger alltid det bästa :
Ha en bra kväll herrå:)
Nemi är nog den som gnäller mest men de är inget som felar hon vill bara inte sova.
Mamma & Fanny var förbi och myste med barnen en stund och åt tårta.
Men nu har dom farit och Julia följde med så är nu själv med barnen.
Väntar på att Benjamin ska sluta jobbet ,har dock inte pratat med han nått sen han for.
Ska ändå laga mat åt han tills han kommer hem och vill han inte ha så mja jag har ju gjort min del iallafall.
Försökt städa här men ju mer jag rotar ju mer blir det så de är en aning depprimerande faktiskt...
Har funderat kring frustration och jag är väldigt frustrerad över många saker.
Både i min föräldra roll som i mitt förhållande roll till dotter/syster roll och jag tror nog vi alla är det till en viss mån.
Vi kan vara frustrerade över att vi kanske inte uppnår allt det vi hoppats på
eller om vi bara har 1 mål men inte når ens dit...
Hela våra liv består av hinder, möten & mål...
Jag avskyr tanken på saker som gör mig frusterad som jag inte kan göra något/mycket åt...
Jag menar det är ju bara se vart världen är på väg & ändå är det knappt någon som gör något åt det...
Vissa saker kan inte jag som en ensam civil människa göra
vissa beslut sitter hos dom människorna som sitter högre upp...
Hade jag fått bestämma bara det kring miljön och ozonlagret så hade jag stängt ner alla kraft verk jaa jag tror jag skulle stänga ner det mesta och bara ha ström till sjukhus och sådant som är livs nödvändigt och mänskligheten skulle få gå tillbaka till stenåldern.
Är det de som krävs för överlevnad så är det de vi måste göra...
och förmodligen är vi tvungen att uttrota vissa länder som vägrar gå med på saken...
Jaja kan skriva hur mycket som helst om just detta ämne...
Bara jag själv kan ändra mitt levede & hur jag vill att det ska vara...
Jag hoppas ingen nu tar illa upp för det jag skriver för det är inte menat så...
Frustration kan utspela sig i många skepnader som ledsamhet, aggresivitet ,nedstämdhet & ren & skär damp.
Tro mig been there..
När det kommer till barnen så är det nog mest osäkerhet som utspelas , för man tänker mest bara vad det är man gör fel då vissa saker inte funkar.
Men i allt annat blir man nog mest irriterad & ledsen.
Acceptera mig för den jag är & inte för vad jag kunde ha varit...
Om en person verkligen älskar en så vill den personen inte ändra på dom sakerna hos dig som gör dig till just du!
När man är tillsammans med någon så tar man dom för både deras positiva & negativa sidor.
Man ska alltid tänka sig för före man ger en annan människa kritik & se till att man sopat rent
framför egen dörr först....
En sak till man ska bära med sig är -behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Men Phu säger alltid det bästa :
Ha en bra kväll herrå:)
Alla hjärtnas dag <3
Idag är det så alla hjärtans dag ,älsklingen klev upp med mig och hjälpte mig iväg med barnen till dagis .
Är verkligen inte van att få hjälp av sin respektive med sånt och speciellt inte att dom verkligen vill hjälpa.
Sen blev det frukost med ägg,bacon massa bröd och andra pålägg och kaffe så klart.
Nu har han åkt till jobbet och mamma kommer hit senare.
Ska göra en alla hjärtans dag tårta hade jag tänkt med bär,ska nog bli super gott!
Nu sitter jag här med Julia och hon ska snart bli hämtad så då blir man alone ett tag tills Kottarna ska hämtas.
Inatt har jag haft super mycket ångest och jag har ingen aning över vad.
Det är super fint väder ute funderar verkligen på att vara ute med barnen idag och mysa fast hade nog varit roligare om någon fler hade hängt med.
Just nu känner jag mig jätte lycklig och full av kärlek och faktiskt stabil otroligt nog.
Känns som att livet är på rätt spår och jag hoppas verkligen att det fortsätter på det här spåret.
Med mer lycka blir det också mycket mer att oroa sig för.
Ju mer kärlek man känner för en annan person desto mer orolig blir man ju att bli sårad eller strula till det.
Ibland blir man rädd att man försöker för mycket.
Jag tycker inte om att blotta min själ men det måste jag göra för att bli förstådd & jag kan ju inte komma vidare om jag inte är berädd att släppa allt gammalt.
Men någonstans inom mig känner jag att jag gjort rätt val längst vägen för det blir ju bättre & bättre.
Mina barn är mycket gladare nu vilket betyder allt!
Jag gör allt för dom & kommer alltid sätta dom i främsta rummet.
För mig är dom mitt allt och jag kommer gå genom eld & vatten för dom,
Och gudarna ska veta att jag skyddar dom med mitt liv som insats.
Det känns så roligt då dom tycker om benjamin och att det verkligen funkar,
för det var nog mitt största bekymmer hur dom skulle ta det.
Visst dom är små men det betyder inte att dom inte kan tycka till.
Så jag är faktiskt lycklig med min lilla familj.
Så snart då jag hämtar barnen blir det mys & lek tills dom ska sova sen städa & fixa innan älsklingen kommer hem för då blir det go mat, tårta & massa mys!
Nä nu återgå till allt styr här ha de bra herrå :)
Är verkligen inte van att få hjälp av sin respektive med sånt och speciellt inte att dom verkligen vill hjälpa.
Sen blev det frukost med ägg,bacon massa bröd och andra pålägg och kaffe så klart.
Nu har han åkt till jobbet och mamma kommer hit senare.
Ska göra en alla hjärtans dag tårta hade jag tänkt med bär,ska nog bli super gott!
Nu sitter jag här med Julia och hon ska snart bli hämtad så då blir man alone ett tag tills Kottarna ska hämtas.
Inatt har jag haft super mycket ångest och jag har ingen aning över vad.
Det är super fint väder ute funderar verkligen på att vara ute med barnen idag och mysa fast hade nog varit roligare om någon fler hade hängt med.
Just nu känner jag mig jätte lycklig och full av kärlek och faktiskt stabil otroligt nog.
Känns som att livet är på rätt spår och jag hoppas verkligen att det fortsätter på det här spåret.
Med mer lycka blir det också mycket mer att oroa sig för.
Ju mer kärlek man känner för en annan person desto mer orolig blir man ju att bli sårad eller strula till det.
Ibland blir man rädd att man försöker för mycket.
Jag tycker inte om att blotta min själ men det måste jag göra för att bli förstådd & jag kan ju inte komma vidare om jag inte är berädd att släppa allt gammalt.
Men någonstans inom mig känner jag att jag gjort rätt val längst vägen för det blir ju bättre & bättre.
Mina barn är mycket gladare nu vilket betyder allt!
Jag gör allt för dom & kommer alltid sätta dom i främsta rummet.
För mig är dom mitt allt och jag kommer gå genom eld & vatten för dom,
Och gudarna ska veta att jag skyddar dom med mitt liv som insats.
Det känns så roligt då dom tycker om benjamin och att det verkligen funkar,
för det var nog mitt största bekymmer hur dom skulle ta det.
Visst dom är små men det betyder inte att dom inte kan tycka till.
Så jag är faktiskt lycklig med min lilla familj.
Så snart då jag hämtar barnen blir det mys & lek tills dom ska sova sen städa & fixa innan älsklingen kommer hem för då blir det go mat, tårta & massa mys!
Nä nu återgå till allt styr här ha de bra herrå :)
Måndag
Nu har jag inte hunnit skrivit på några dagar haft så fullt upp.
Idag kom barnen hem och är super glad för det.
I helgen har jag haft middags bjudning både Lördag & söndag.
På lördagen lagade jag hel fransyska med bea sås och potatis gjorde även en kotlett gryta , på söndagen blev det Fläskfile i chili sås med ris & sallad.
Var super mysigt hade Mamma,Julia,Benjamin,Robin,Frida & Edvin på Lördagen & på söndagen
Kom Liza,Peter,Julia,Mamma,Robin & benjamin, så det var gode så fullt upp.
Har ganska många projekt jag håller på med samtidigt nu.
Imorgon är det ju alla hjärtans dag & för första gången i mitt liv känner jag mig taggad för det.
Känns ju faktiskt kul att göra något romantiskt för sin andra hälft.
Jag går i tankarna just nu och funderar kring hund och är så himmla sugen på att skaffa en liten rottis valp faktiskt.
Jag skulle tro att Roxy är anledningen till att jag förälskat mig i rasen
plus att jag alltid tyckt om den rasen speciellt mycket.
Jag saknar att verkligen vara hel taggad för promenader och jag tar alltid med min hund på allt.
Men men det är bara störigt att hela tiden gå & längta till den dagen kommer.
Jag måste bara skriva att jag verkligen Älskar benjamin han är en så underbar person och min stora kärlek.
Han finns alltid där och förgyllar min vardag och håller upp mig då jag börjar bli nedstämd igen.
Nu tror jag Julia kom tillbaka så ska dra hare bra herrå :)
Idag kom barnen hem och är super glad för det.
I helgen har jag haft middags bjudning både Lördag & söndag.
På lördagen lagade jag hel fransyska med bea sås och potatis gjorde även en kotlett gryta , på söndagen blev det Fläskfile i chili sås med ris & sallad.
Var super mysigt hade Mamma,Julia,Benjamin,Robin,Frida & Edvin på Lördagen & på söndagen
Kom Liza,Peter,Julia,Mamma,Robin & benjamin, så det var gode så fullt upp.
Har ganska många projekt jag håller på med samtidigt nu.
Imorgon är det ju alla hjärtans dag & för första gången i mitt liv känner jag mig taggad för det.
Känns ju faktiskt kul att göra något romantiskt för sin andra hälft.
Jag går i tankarna just nu och funderar kring hund och är så himmla sugen på att skaffa en liten rottis valp faktiskt.
Jag skulle tro att Roxy är anledningen till att jag förälskat mig i rasen
plus att jag alltid tyckt om den rasen speciellt mycket.
Jag saknar att verkligen vara hel taggad för promenader och jag tar alltid med min hund på allt.
Men men det är bara störigt att hela tiden gå & längta till den dagen kommer.
Jag måste bara skriva att jag verkligen Älskar benjamin han är en så underbar person och min stora kärlek.
Han finns alltid där och förgyllar min vardag och håller upp mig då jag börjar bli nedstämd igen.
Nu tror jag Julia kom tillbaka så ska dra hare bra herrå :)
Saknad.
Idag har mina tankar gått till Liza & peters små änglar det har ju varit agelicas 3års dag även fast hon inte är "med oss" längre.
Jag kan bara föreställa mig saknaden dom bär varje dag & även andra.
Tycker det är hämskt att människor ska behöva gå igenom sådant...
Livet är sällan rättvist alls.
Vissa människor får lida betydligt mycket mer & oftast är det dom "goda" som råkar ut för det...
Liza är en av dom starkaste kvinnorna jag känner & den med det godaste hjärtat önskar inget annat än henne lycka här i livet.. och jag håller tummar & tår att det ska vända och dom får vara lyckliga....
Saknad är bland den värsta känslan man kan ha ... Speciellt om man mist någon..
Jag saknar min morfar lika mycket nu som precis då han gick bort enda skillnaden är att jag lärt mig hantera/leva med det... En dag får man träffa dom igen.
Har 2 ljus tända nu för flickorna och hoppas att dom har det bra där dom nu befinner sig.
Om jag någongång blir gravid igen och allt går bra och det är en flicka så ska hon iaf heta Angelica ,sara i mellan namn som hedring och till minne av just dessa flickor.
Jag vet inte riktigt vad mer jag kan skriva... Hoppas alla får en bra fortsättning <3
Jag kan bara föreställa mig saknaden dom bär varje dag & även andra.
Tycker det är hämskt att människor ska behöva gå igenom sådant...
Livet är sällan rättvist alls.
Vissa människor får lida betydligt mycket mer & oftast är det dom "goda" som råkar ut för det...
Liza är en av dom starkaste kvinnorna jag känner & den med det godaste hjärtat önskar inget annat än henne lycka här i livet.. och jag håller tummar & tår att det ska vända och dom får vara lyckliga....
Saknad är bland den värsta känslan man kan ha ... Speciellt om man mist någon..
Jag saknar min morfar lika mycket nu som precis då han gick bort enda skillnaden är att jag lärt mig hantera/leva med det... En dag får man träffa dom igen.
Har 2 ljus tända nu för flickorna och hoppas att dom har det bra där dom nu befinner sig.
Om jag någongång blir gravid igen och allt går bra och det är en flicka så ska hon iaf heta Angelica ,sara i mellan namn som hedring och till minne av just dessa flickor.
Jag vet inte riktigt vad mer jag kan skriva... Hoppas alla får en bra fortsättning <3
Havet....
Idag har Älsklingen kört mig till bergsviken så man har köpt en massa fina barnkläder åt flickorna.
Är jätte nöjd!
Vi trillade även över 2 afrikanska statyer för 50 kr så känns som ett jätte bra klipp .
Har nu haft Liza på besök och blev en massa hund prat....ÄLSKAR ATT PRATA OM HUNDAR!
Jag känner verligen att jag saknar att ha hund i mitt liv & speciellt rasen Rottweiler ... den absolut bästa rasen!
Jag behöver hund i mitt liv , träna hund är det jag brinner för , mitt stora intresse & verkligen något som kan få mig ur den här deppritionen för de väcker ambitionen i mig...
Saknar åren med Roxy , verkligen hon som fick mig att
hålla mig någorlunda glad och jag var jämt ute och tränade med hon,spåra,drag och så vidare....
Var hur roligt som helst att träffa andra hund människor ,dela erfarenheter & tips.
Kunna komma ut och andas ,släppa alla bekymmer och bara vara jag & min 4 benta bästa vän
som går vid min sida.
Bara jag & hunden ,full fokus & massor med ideer & bus i ögonen på både förare och voffsen.
Saknar att gå på strandpromenaden uti blå bågarna ,sitta ute på piren med hunden bredvid och titta på havet och låta tankarna flöda.
Saknar att vara nere vid Älven med Mariell taxi,casper och alla andra hundar & människor som brukar följa med.
Vi gick dit lite senare på kvällen och hundarna sprang ut över ängarna och busa, dom sprang ner i vattnet och vi alla kännde en stor samhörighet.
Vi kunde även ta med hundarna ner till älven och dom fick springa fritt och vi fiskade!!!
Saknar ALLT med hund speciellt känna att det är MIN hund! Min bästa vän! som jag fostrat...
Jag saknar INOF på grans varje år att ta dit min hund och miljö träna och se hur den får massor av intryck av världen och massa dofter,människor,hundar,hästar,grisar får ja allt!
Saknar att åka lååångt ut i skogen och grilla med hundarna som får känna sig så fri dom bara kan...
Att gå på gris berget och bara mysa...
Att vara på bredviks och grilla medans hundarna ligger och sover bredvid en ...
Ja listan är hur lång som helst men vad jag saknar mest just nu är hund...
I övrigt mår jag väl sisådär men de är iallafall hjälpligt...
Ha en underbar fortsättning herrå :)
Är jätte nöjd!
Vi trillade även över 2 afrikanska statyer för 50 kr så känns som ett jätte bra klipp .
Har nu haft Liza på besök och blev en massa hund prat....ÄLSKAR ATT PRATA OM HUNDAR!
Jag känner verligen att jag saknar att ha hund i mitt liv & speciellt rasen Rottweiler ... den absolut bästa rasen!
Jag behöver hund i mitt liv , träna hund är det jag brinner för , mitt stora intresse & verkligen något som kan få mig ur den här deppritionen för de väcker ambitionen i mig...
Saknar åren med Roxy , verkligen hon som fick mig att
hålla mig någorlunda glad och jag var jämt ute och tränade med hon,spåra,drag och så vidare....
Var hur roligt som helst att träffa andra hund människor ,dela erfarenheter & tips.
Kunna komma ut och andas ,släppa alla bekymmer och bara vara jag & min 4 benta bästa vän
som går vid min sida.
Bara jag & hunden ,full fokus & massor med ideer & bus i ögonen på både förare och voffsen.
Saknar att gå på strandpromenaden uti blå bågarna ,sitta ute på piren med hunden bredvid och titta på havet och låta tankarna flöda.
Saknar att vara nere vid Älven med Mariell taxi,casper och alla andra hundar & människor som brukar följa med.
Vi gick dit lite senare på kvällen och hundarna sprang ut över ängarna och busa, dom sprang ner i vattnet och vi alla kännde en stor samhörighet.
Vi kunde även ta med hundarna ner till älven och dom fick springa fritt och vi fiskade!!!
Saknar ALLT med hund speciellt känna att det är MIN hund! Min bästa vän! som jag fostrat...
Jag saknar INOF på grans varje år att ta dit min hund och miljö träna och se hur den får massor av intryck av världen och massa dofter,människor,hundar,hästar,grisar får ja allt!
Saknar att åka lååångt ut i skogen och grilla med hundarna som får känna sig så fri dom bara kan...
Att gå på gris berget och bara mysa...
Att vara på bredviks och grilla medans hundarna ligger och sover bredvid en ...
Ja listan är hur lång som helst men vad jag saknar mest just nu är hund...
I övrigt mår jag väl sisådär men de är iallafall hjälpligt...
Ha en underbar fortsättning herrå :)
what happend....
Ett mörker lägger sig.
Jag tittar,letar men kan inte se det lilla ljuset.
Jag tar ett djupt men ynkligt andetag.
Tankarna rusar...
Det skriker i mig!
Jag vill bort!
Till den där platsen
Vart jag är trygg
Inget kan röra mig
Inget eller ingen kommer någonsin kunna göra mig illa igen
Men sitter fast i det förfluta
Minnerna väller över mig så att få intryck av det som händer just nu är omöjligt
Jag försöker springa men den är snabbare.
Det klammrar fast i mina vrister jag faller...
Ber till dom högre makterna att det inte ska göra så ont när jag väl når botten.
Jag känner knivarna i ryggen ...
Dom som varit där ett längre tag och dem som är nyare.
Känner såren hur jag blöder.
Kommer det här att ta död på mig tänker jag!
Men någonstans inom mig känner jag spåret av mig själv
Som säger med en ynklig röst "du kommer fixa de här, det här är ingenting du inte klarar av för du är stark!".
Jag reser mig sakta upp.
Försöker med all min styrka räta på ryggen.
Sopar av smutsen från hela mig.
Börjar sakta gå...
Mot en ljusare framtid...
Men jag tänker stilla för mig själv & ber
Snälla någon se till att jag inte blir sårad igen & kan känna mig trygg....
Jag tittar,letar men kan inte se det lilla ljuset.
Jag tar ett djupt men ynkligt andetag.
Tankarna rusar...
Det skriker i mig!
Jag vill bort!
Till den där platsen
Vart jag är trygg
Inget kan röra mig
Inget eller ingen kommer någonsin kunna göra mig illa igen
Men sitter fast i det förfluta
Minnerna väller över mig så att få intryck av det som händer just nu är omöjligt
Jag försöker springa men den är snabbare.
Det klammrar fast i mina vrister jag faller...
Ber till dom högre makterna att det inte ska göra så ont när jag väl når botten.
Jag känner knivarna i ryggen ...
Dom som varit där ett längre tag och dem som är nyare.
Känner såren hur jag blöder.
Kommer det här att ta död på mig tänker jag!
Men någonstans inom mig känner jag spåret av mig själv
Som säger med en ynklig röst "du kommer fixa de här, det här är ingenting du inte klarar av för du är stark!".
Jag reser mig sakta upp.
Försöker med all min styrka räta på ryggen.
Sopar av smutsen från hela mig.
Börjar sakta gå...
Mot en ljusare framtid...
Men jag tänker stilla för mig själv & ber
Snälla någon se till att jag inte blir sårad igen & kan känna mig trygg....
Alot on my mind...
Vad ska man säga hänt så mycket idag...
Varit och hämtat mamma på Kallax Peter & Liza skjutsade.
Fick en förstörd julia som frågade mig om jag var arg på henne...
men det är jag egentligen inte utan bara tankspridd,ledsen,frustrerad & jätte depprimerad.
Vissa människor verkar inte förstå när det INTE är läge att kritisera mig eller iallafall så jag känner.
Vissa dagar/stunder orkar jag verkligen inte med det ,jag orkar inte höra att jag är dålig på något sätt eller att det jag gör är helt fel.
Före det här så får jag se en vän som försöker krypa tillbaka ,men av helt fel anledning... BARA för att hon & hennes "bättre" (tydligen) vän bråkat SÅ då passar det att jag blev "viktig" igen....
Gör mig en tjänst och låt mig hellre vara jag är inte intresserad du har sårat mig nog!
Jag tycker även att man kan ta hänsyn till att det är sjukt jobbigt att vara med om sådant , att yttligare engång få upptryckt i ansiktet att man inte är viktig,prioriterad,omtyckt eller på något sätt en person som betyder något för en annan.
Hela min uppväxt har jag bara fått höra hur oviktig jag är,hur fel jag gör,hur fel jag tänkte, Hur lite mina åsikter betyder ja istortsett hela min existens är oviktig och hade hälst inte funnits...
Jag hade ett litet ljus i min tanke att det blir bättre att jag är viktig ...
Jag försöker sååå mycket att vara bra & en bra vän ,flickvän,mamma,syster,moster,faster,dotter,vän,kvinna & människa i allmänhet men jag misslyckas också ibland jag är Människa!
jag har många roller i mitt liv att leva upp till och de är inte alltid lätt att finnas för alla....
Ibland känns det som att när jag tar ett steg framåt så trillar jag 2 steg bakåt...
Jag vill bara känna att jag ser en ljus framtid med mycket kärlek,lycka och harmoni...
motgångar i all sin ära men inte för mycket...
Ibland är vissa saker jätte viktiga för mig men vissa andra människor verkar inte förstå det eller tycka samma & snälla respektera det bara...
Jag är så glad att jag har Liza som kikar förbi ganska ofta så man verkligen får prata av sig och få ur sig allt man bär på och funderar på och samtidigt kunna se hur hon mår och säker likadant från hennes sida .
Det är äkta vänskap <3
Behöver ALDRIG göra till mig eller "anpassa" mig för att duga i hennes ögon ,hon vet precis vem jag är & var & vart jag är påväg och accepterar mig för den jag är & faktiskt tycker något är bra med mig.
Jag vet att man inte ska hänga upp sig för mycket på vad andra tycker/tänker om en ,men samtidigt om 9/10 säger att man är tjock så tror man ju tillslut på det?!
Bland de värsta jag vet är att bli ignorerad det är verkligen då man känner att man är oviktig eller obetydlig .
Jag kanske framstår som dyster but guess what jag är det!
Jag har blivit det av omgivningen för det är den som format mig!
Idag har jag funderat mycket på kärlek & Relationer..
I ett förhållande hur ska man tänka kring det? jag ser det nästan som "syskon" man står vid varandras sidor oavsett och oavsett vilket bråk man har så sviker man inte & på något sett så ska man verkligen respektera varandra & visa att man har oändligt med kärlek för varandra och att man verkligen ser varandra samt vara som bästa vänner...
Vännskap ska vara precis som syskon ,man ska kunna prata med varandra om allt,lita på varandra,finnas där no matter what & vara den som ser till att ens vän inte tappar fotfästet utan att man finns där för att ta imot.
Kärleken till sina barn är nog den största av alla och just denna kärlek är för stor för att ens kunna skriva om utan att fingrarna trillar av!
Det är så mycket som snurrar i skallen på mig just nu att jag vet inte ens vilket av allt jag ska skriva...
Men människor som inte kan acceptera mig & respektera mina tankar & känslor hittar ut själva....
Något jag inte förstår är hur jag kan känna mig så ensam? Jag är inte ensam men ändå? ....
Lyssnar på Eminem -beautiful.
Jaja herrå!
Varit och hämtat mamma på Kallax Peter & Liza skjutsade.
Fick en förstörd julia som frågade mig om jag var arg på henne...
men det är jag egentligen inte utan bara tankspridd,ledsen,frustrerad & jätte depprimerad.
Vissa människor verkar inte förstå när det INTE är läge att kritisera mig eller iallafall så jag känner.
Vissa dagar/stunder orkar jag verkligen inte med det ,jag orkar inte höra att jag är dålig på något sätt eller att det jag gör är helt fel.
Före det här så får jag se en vän som försöker krypa tillbaka ,men av helt fel anledning... BARA för att hon & hennes "bättre" (tydligen) vän bråkat SÅ då passar det att jag blev "viktig" igen....
Gör mig en tjänst och låt mig hellre vara jag är inte intresserad du har sårat mig nog!
Jag tycker även att man kan ta hänsyn till att det är sjukt jobbigt att vara med om sådant , att yttligare engång få upptryckt i ansiktet att man inte är viktig,prioriterad,omtyckt eller på något sätt en person som betyder något för en annan.
Hela min uppväxt har jag bara fått höra hur oviktig jag är,hur fel jag gör,hur fel jag tänkte, Hur lite mina åsikter betyder ja istortsett hela min existens är oviktig och hade hälst inte funnits...
Jag hade ett litet ljus i min tanke att det blir bättre att jag är viktig ...
Jag försöker sååå mycket att vara bra & en bra vän ,flickvän,mamma,syster,moster,faster,dotter,vän,kvinna & människa i allmänhet men jag misslyckas också ibland jag är Människa!
jag har många roller i mitt liv att leva upp till och de är inte alltid lätt att finnas för alla....
Ibland känns det som att när jag tar ett steg framåt så trillar jag 2 steg bakåt...
Jag vill bara känna att jag ser en ljus framtid med mycket kärlek,lycka och harmoni...
motgångar i all sin ära men inte för mycket...
Ibland är vissa saker jätte viktiga för mig men vissa andra människor verkar inte förstå det eller tycka samma & snälla respektera det bara...
Jag är så glad att jag har Liza som kikar förbi ganska ofta så man verkligen får prata av sig och få ur sig allt man bär på och funderar på och samtidigt kunna se hur hon mår och säker likadant från hennes sida .
Det är äkta vänskap <3
Behöver ALDRIG göra till mig eller "anpassa" mig för att duga i hennes ögon ,hon vet precis vem jag är & var & vart jag är påväg och accepterar mig för den jag är & faktiskt tycker något är bra med mig.
Jag vet att man inte ska hänga upp sig för mycket på vad andra tycker/tänker om en ,men samtidigt om 9/10 säger att man är tjock så tror man ju tillslut på det?!
Bland de värsta jag vet är att bli ignorerad det är verkligen då man känner att man är oviktig eller obetydlig .
Jag kanske framstår som dyster but guess what jag är det!
Jag har blivit det av omgivningen för det är den som format mig!
Idag har jag funderat mycket på kärlek & Relationer..
I ett förhållande hur ska man tänka kring det? jag ser det nästan som "syskon" man står vid varandras sidor oavsett och oavsett vilket bråk man har så sviker man inte & på något sett så ska man verkligen respektera varandra & visa att man har oändligt med kärlek för varandra och att man verkligen ser varandra samt vara som bästa vänner...
Vännskap ska vara precis som syskon ,man ska kunna prata med varandra om allt,lita på varandra,finnas där no matter what & vara den som ser till att ens vän inte tappar fotfästet utan att man finns där för att ta imot.
Kärleken till sina barn är nog den största av alla och just denna kärlek är för stor för att ens kunna skriva om utan att fingrarna trillar av!
Det är så mycket som snurrar i skallen på mig just nu att jag vet inte ens vilket av allt jag ska skriva...
Men människor som inte kan acceptera mig & respektera mina tankar & känslor hittar ut själva....
Något jag inte förstår är hur jag kan känna mig så ensam? Jag är inte ensam men ändå? ....
Lyssnar på Eminem -beautiful.
Jaja herrå!
Värdesättningar.
Ja idag har verkligen varit en händelserik dag ,
Liza klippte mig så jag nu kan känna mig finare och mindre trassligt hår och det kan nog Liza hålla med om.
Idag har vi även knuffat golf fan Julia,jag,benjamin,peter & Liza
men de gick bra,och nu har den blivit varm så den går.
Vi har även hunnit in och handlat mat & kattsand och lite annat så
nu är det bara förbereda sig för snart kommer 2 kisse katter in i familjen .
Jag har nu senaste dagarna fundertat mycket kring hur min familj mår & vad som händer i deras liv och jag har verkligen ingen aning vilket får mig att känna mig som en dålig syster/dotter/moster/faster.
Imorgon kommer Mamma upp från stockholm.
Måste passa på att erkänna mitt yreri i förra inlägget skrev tis/ons då jag menade mån/tis men men man kan inte alltid ha skallen på topp. Min älskling har varit jätte gullig idag & omtänksam vilket känns jätte bra....
Något jag funderar kring är värdesättningar?!
Kan man verkligen visa en preson hur mycket man värdesätter allt dom gör & hur viktigt är det?
jag menar jag glömmer ofta bort att visa det för jag är så fullt upptagen i mig själv och allt som händer runt om kring men jag vet/märker alltid av att en människa gör det där lilla extra för en,
och det är väl det som förgyller vardagen?
Men ofta kan man känna att det man själv gör inte värdesätts nog mycket eller så mycket man hade hoppats på.
Eller inte ens märker av det alls?
Ibland kan man känna att man inte är värd lika mycket som andra, att ens åsik inte betyder nått ,
att orden som kommer ur ens mun inte väger lika mycket,
kanske inte nog mycket för att accepteras/respekteras. Enda från det att man är liten så präglas man med att vuxna säger att alla människor är lika värda , att varje individs vilja & ord väger lika tungt som alla andras
men dom visar oss redan från barnsben att inte bry sig , att hata är okej, att särskilja människor är helt okej , och att färg spelar roll, Män visar att det är okej att slå mamma, att det är kvinnan som ska sköta allt i hemmet, men vi utåtsett i samhället ska avspegla jämdställdhet och att allt är så himmla bra .
Jag säger inte att världen har förändras ,det har den absolut men då det blivit bättre på jämnställdheten så har det istället blivit större avstånd från rika & fattiga o.s.v....
Tänker vi verkligen på vad vi visar våra barn eller tänker vi mest bara på vad vi säger?
Jag strävar efter att uppfostra mina flickor till starka individer som står för vad dom tycker och verkligen lära dom principer och moral, Och dom ska veta att det är väldigt viktigt at följa sina egna drömmar och aldrig någonsin låta en människa trampa på dom.
Jag har levt ett tufft liv med många händelser som förändrat mig och som även på vissa sätt förstört den människan & kvinnan jag kunde blivit men det finns en sak som ingen någonsin kan ta ifrån mig och det är min moral,stolthet & det förtroendet jag lovar till andra människor.
Man ska alltid kunna lita på mig & veta att jag finns där och aldrig lämnar en annan människa i sticket,
och mina barn ska alltid veta att jag älskar dom av hela mitt hjärta & att jag aldrig kommer svika dom oavsett vilka motgångar vi än kan möta under livets gång.
Jag lägger tung betydelse till ordet värdesättning och vad de än kan innebära
och det är en väldigt viktig fråga hos mig & i mitt utvecklande som individ.
Jag kan inte uppnå den riktiga lyckan om människor inte värdesätter mig för den jag är eller iallafall respekterar mig som människa och mina känslor,mina ord & min kropp.
Jag tänker iallafall acceptera människor för den dom är och respektera deras viljor och alltid vara berädd att mötas halv vägs.
Se individen för vad den är & vad den har potential att vara inte vad du tycker att den ska vara!
Sen en annan sak är att alla människor kan strula till det och begå misstag men
alla förtjänar chanser så länge den visar att den ångrar sig & kan förbättras.
Jag har fått andra & tredje chanser vilket har varit guldvärt och förhoppningsvis i slutändan varit värt det.
För chanser jag fått & får har verkligen fått mig att blomma på så många aspekter och fått mig att inse hur viktigt förståelse och lojalitet och förtoende verkligen är.
Ja jag har mycket att skriv så kanske inte ska skriva allt på en och samma gång får nog ta och skriva lite varje dag om sådant som känns relevant just då .
Önskar alla en härlig kväll herrå:) <3
Liza klippte mig så jag nu kan känna mig finare och mindre trassligt hår och det kan nog Liza hålla med om.
Idag har vi även knuffat golf fan Julia,jag,benjamin,peter & Liza
men de gick bra,och nu har den blivit varm så den går.
Vi har även hunnit in och handlat mat & kattsand och lite annat så
nu är det bara förbereda sig för snart kommer 2 kisse katter in i familjen .
Jag har nu senaste dagarna fundertat mycket kring hur min familj mår & vad som händer i deras liv och jag har verkligen ingen aning vilket får mig att känna mig som en dålig syster/dotter/moster/faster.
Imorgon kommer Mamma upp från stockholm.
Måste passa på att erkänna mitt yreri i förra inlägget skrev tis/ons då jag menade mån/tis men men man kan inte alltid ha skallen på topp. Min älskling har varit jätte gullig idag & omtänksam vilket känns jätte bra....
Något jag funderar kring är värdesättningar?!
Kan man verkligen visa en preson hur mycket man värdesätter allt dom gör & hur viktigt är det?
jag menar jag glömmer ofta bort att visa det för jag är så fullt upptagen i mig själv och allt som händer runt om kring men jag vet/märker alltid av att en människa gör det där lilla extra för en,
och det är väl det som förgyller vardagen?
Men ofta kan man känna att det man själv gör inte värdesätts nog mycket eller så mycket man hade hoppats på.
Eller inte ens märker av det alls?
Ibland kan man känna att man inte är värd lika mycket som andra, att ens åsik inte betyder nått ,
att orden som kommer ur ens mun inte väger lika mycket,
kanske inte nog mycket för att accepteras/respekteras. Enda från det att man är liten så präglas man med att vuxna säger att alla människor är lika värda , att varje individs vilja & ord väger lika tungt som alla andras
men dom visar oss redan från barnsben att inte bry sig , att hata är okej, att särskilja människor är helt okej , och att färg spelar roll, Män visar att det är okej att slå mamma, att det är kvinnan som ska sköta allt i hemmet, men vi utåtsett i samhället ska avspegla jämdställdhet och att allt är så himmla bra .
Jag säger inte att världen har förändras ,det har den absolut men då det blivit bättre på jämnställdheten så har det istället blivit större avstånd från rika & fattiga o.s.v....
Tänker vi verkligen på vad vi visar våra barn eller tänker vi mest bara på vad vi säger?
Jag strävar efter att uppfostra mina flickor till starka individer som står för vad dom tycker och verkligen lära dom principer och moral, Och dom ska veta att det är väldigt viktigt at följa sina egna drömmar och aldrig någonsin låta en människa trampa på dom.
Jag har levt ett tufft liv med många händelser som förändrat mig och som även på vissa sätt förstört den människan & kvinnan jag kunde blivit men det finns en sak som ingen någonsin kan ta ifrån mig och det är min moral,stolthet & det förtroendet jag lovar till andra människor.
Man ska alltid kunna lita på mig & veta att jag finns där och aldrig lämnar en annan människa i sticket,
och mina barn ska alltid veta att jag älskar dom av hela mitt hjärta & att jag aldrig kommer svika dom oavsett vilka motgångar vi än kan möta under livets gång.
Jag lägger tung betydelse till ordet värdesättning och vad de än kan innebära
och det är en väldigt viktig fråga hos mig & i mitt utvecklande som individ.
Jag kan inte uppnå den riktiga lyckan om människor inte värdesätter mig för den jag är eller iallafall respekterar mig som människa och mina känslor,mina ord & min kropp.
Jag tänker iallafall acceptera människor för den dom är och respektera deras viljor och alltid vara berädd att mötas halv vägs.
Se individen för vad den är & vad den har potential att vara inte vad du tycker att den ska vara!
Sen en annan sak är att alla människor kan strula till det och begå misstag men
alla förtjänar chanser så länge den visar att den ångrar sig & kan förbättras.
Jag har fått andra & tredje chanser vilket har varit guldvärt och förhoppningsvis i slutändan varit värt det.
För chanser jag fått & får har verkligen fått mig att blomma på så många aspekter och fått mig att inse hur viktigt förståelse och lojalitet och förtoende verkligen är.
Ja jag har mycket att skriv så kanske inte ska skriva allt på en och samma gång får nog ta och skriva lite varje dag om sådant som känns relevant just då .
Önskar alla en härlig kväll herrå:) <3
Livet.
Idag har Liza varit förbi känndes så mysig och vi hade massor att prata om , känndes verkligen skönt att få resna skallen lite på ideer & planer.
Älsklingen är på jobbet (jobbar natt) så känns verkligen ensamt även fast Julia min lilla syster bor här ,fast de är ju klart hon sover nu har ju skola imorgon.
Fick veta att min yngsta hel syster ska flytta till fosterhem snart.
Barnen blev lämnade till sin pappa idag då de var tur för hans vecka.
Känndes verkligen inte roligt då vi haft så mysigt hela veckan bara lekt,myst framför tv:n och MASSA glass och det är ju klart då man har en släng av magsjuka.
Mina tankar går till Liza som för snart 3år sedan tappade sin första dotter så på fredag blir det att tända 2 ljus åt hennes änglar.
I övrigt så styr jag på här hemma ,städar & allt annat tråkigt man måste göra ,sen går jag även på dagvården och diagnos ställningar .
Känns bara jätte skönt att få reda ut sig själv från topp till tå för att sedan kunna gå vidare i livet med dom bästa förutsättningarna och sedan få släppa allt gammalt så
jag kan börja bygga på mitt "nya" liv.
Jag har tänkt mycket på sista tiden kring livet och vad jag vill göra och hur jag ska göra det,samt hur snabbt livet tar oväntade vändningar och får människor att falla.
Jag funderar även på varför vissa människor är mer utsatta medans andra mest bara glider genom livet utan några större motgångar.
Men man blir väl starkare om man får kämpa.
Det andra jag funderar kring är vännskap!?
Jag är så trött på att känna mig sviken ,ensam & helt utelämnad. Man ska aldrig kalla sig för vän om man inte är berädd att stå vid ens sida genom vått & torrt ,Man ska finnas där och hålla upp sin vän då den har de kämpigt och mår dåligt.
Jag har inte träffat många genom livet som verkligen kunnat leva upp till det.
Liza & Mariell är dom som står mig allra närmast.
Men mariell bor nu i norge vilket gör att vi inte träffas ofta alls och de är jätte jobbigt.
Liza träffar jag väldigt ofta och det är guldvärt att ha henne i mitt liv & en underbar vän,
mariell också så klart.
Men vad hände med resten?
var/är deras liv så händelserikt att dom inte ens kan slå en signal?
kika förbi?
jag ville bara veta att dom bryr sig och stöttar.
Men man ser verkligen vem man kan räkna med då det kniper.
Fick föressten ett samtal idag och min mamma kommer upp från stockholm på onsdag och ska vara några dagar vilket faktiskt känns skönt så man får se hur det är med henne och resterande där nere...
har bara 4 av 9 syskon här uppe och inga föräldrar ...ingenting...
Tur jag har min pojkvän som verkligen är min stora trygghet just nu som håller upp mig och uppmuntrar mig att fixa allt , hade nog inte klarat det utan honom och jag älskar verkligen honom av hela mitt hjärta.
Ja de är väldigt mycket just nu som får mig att känna mig upprörd och nedstämd ,
ångesten är väl det som just nu verkligen tär på mig.
Jag har sömnproblem som ger sig ut fysiskt som
(skakningar,tryck i huvudet ,synen och blöda näs blod) och allt de på samma gång.
Mat är inte min vän just nu vill verkligen inte äta.
Känner mig sviken,ensam,lämnad,glömd och väldigt obetydlig.
Jag saknar mina barn redan jätte mycket och känner mig världelös så fort dom inte är här.
Mitt förflutna springer ikapp mig & lider av Postraumatisk stress syndrom av flera trauman som jag ständigt kämpar för att det inte ska dra ner mig totalt.
Jag försöker vara optimisten men allt negativt försöker ta över.
Allt i min vardag känns som ett hinder & ibland får jag den känslan av att jag försöker ge kärlek men som att det inte uppskattas ,som att det inte är viktigt och att de inte vet om att det är ett stort steg hos mig själv att jag försöker visa,ge & tala om.
Samma sak kring att öppna upp det jag så himmla länge hållt instäng , verkligen de förbjudna att prata om, den onda demonen släpps lös och äter upp mig.
Jag vet inte om någon någonsin kan förstå just min känsla jag har & hur mycket jag kämpar.
Allt jag vill är att få uppskattning ,bekräftelse,känna mig viktig "i annat än barnen för jag vet att de är där jag betyder nått" , att verkligen ses för den JAG är och bli älskad för just mig och förstådd.
Jag vill få en vardag som går runt , med mycket harmoni och massor med kärlek.
Vännerna nära, göra roliga saker & bara få vara.
Ja iaf ska inte göra listan nå längre de blir bara tråkigt att läsa men det är såå mycket jag vill men så lite jag uppnår.
(det här är bara så jag känner)
Så här sitter jag en tisdag/onsdag 02.52 på natten för jag inte kunde somna förra natten "som vanligt" och somnade mitt på dagen...inte bra... men lyssna på kapten röd -saknade vänner är inte helt fel :)
Nä nu ska jag väl sluta skriva & jag ska verkligen försöka skriva oftare i bloggen är verkligen dålig på det. ha det bäst herrå:)
Älsklingen är på jobbet (jobbar natt) så känns verkligen ensamt även fast Julia min lilla syster bor här ,fast de är ju klart hon sover nu har ju skola imorgon.
Fick veta att min yngsta hel syster ska flytta till fosterhem snart.
Barnen blev lämnade till sin pappa idag då de var tur för hans vecka.
Känndes verkligen inte roligt då vi haft så mysigt hela veckan bara lekt,myst framför tv:n och MASSA glass och det är ju klart då man har en släng av magsjuka.
Mina tankar går till Liza som för snart 3år sedan tappade sin första dotter så på fredag blir det att tända 2 ljus åt hennes änglar.
I övrigt så styr jag på här hemma ,städar & allt annat tråkigt man måste göra ,sen går jag även på dagvården och diagnos ställningar .
Känns bara jätte skönt att få reda ut sig själv från topp till tå för att sedan kunna gå vidare i livet med dom bästa förutsättningarna och sedan få släppa allt gammalt så
jag kan börja bygga på mitt "nya" liv.
Jag har tänkt mycket på sista tiden kring livet och vad jag vill göra och hur jag ska göra det,samt hur snabbt livet tar oväntade vändningar och får människor att falla.
Jag funderar även på varför vissa människor är mer utsatta medans andra mest bara glider genom livet utan några större motgångar.
Men man blir väl starkare om man får kämpa.
Det andra jag funderar kring är vännskap!?
Jag är så trött på att känna mig sviken ,ensam & helt utelämnad. Man ska aldrig kalla sig för vän om man inte är berädd att stå vid ens sida genom vått & torrt ,Man ska finnas där och hålla upp sin vän då den har de kämpigt och mår dåligt.
Jag har inte träffat många genom livet som verkligen kunnat leva upp till det.
Liza & Mariell är dom som står mig allra närmast.
Men mariell bor nu i norge vilket gör att vi inte träffas ofta alls och de är jätte jobbigt.
Liza träffar jag väldigt ofta och det är guldvärt att ha henne i mitt liv & en underbar vän,
mariell också så klart.
Men vad hände med resten?
var/är deras liv så händelserikt att dom inte ens kan slå en signal?
kika förbi?
jag ville bara veta att dom bryr sig och stöttar.
Men man ser verkligen vem man kan räkna med då det kniper.
Fick föressten ett samtal idag och min mamma kommer upp från stockholm på onsdag och ska vara några dagar vilket faktiskt känns skönt så man får se hur det är med henne och resterande där nere...
har bara 4 av 9 syskon här uppe och inga föräldrar ...ingenting...
Tur jag har min pojkvän som verkligen är min stora trygghet just nu som håller upp mig och uppmuntrar mig att fixa allt , hade nog inte klarat det utan honom och jag älskar verkligen honom av hela mitt hjärta.
Ja de är väldigt mycket just nu som får mig att känna mig upprörd och nedstämd ,
ångesten är väl det som just nu verkligen tär på mig.
Jag har sömnproblem som ger sig ut fysiskt som
(skakningar,tryck i huvudet ,synen och blöda näs blod) och allt de på samma gång.
Mat är inte min vän just nu vill verkligen inte äta.
Känner mig sviken,ensam,lämnad,glömd och väldigt obetydlig.
Jag saknar mina barn redan jätte mycket och känner mig världelös så fort dom inte är här.
Mitt förflutna springer ikapp mig & lider av Postraumatisk stress syndrom av flera trauman som jag ständigt kämpar för att det inte ska dra ner mig totalt.
Jag försöker vara optimisten men allt negativt försöker ta över.
Allt i min vardag känns som ett hinder & ibland får jag den känslan av att jag försöker ge kärlek men som att det inte uppskattas ,som att det inte är viktigt och att de inte vet om att det är ett stort steg hos mig själv att jag försöker visa,ge & tala om.
Samma sak kring att öppna upp det jag så himmla länge hållt instäng , verkligen de förbjudna att prata om, den onda demonen släpps lös och äter upp mig.
Jag vet inte om någon någonsin kan förstå just min känsla jag har & hur mycket jag kämpar.
Allt jag vill är att få uppskattning ,bekräftelse,känna mig viktig "i annat än barnen för jag vet att de är där jag betyder nått" , att verkligen ses för den JAG är och bli älskad för just mig och förstådd.
Jag vill få en vardag som går runt , med mycket harmoni och massor med kärlek.
Vännerna nära, göra roliga saker & bara få vara.
Ja iaf ska inte göra listan nå längre de blir bara tråkigt att läsa men det är såå mycket jag vill men så lite jag uppnår.
(det här är bara så jag känner)
Så här sitter jag en tisdag/onsdag 02.52 på natten för jag inte kunde somna förra natten "som vanligt" och somnade mitt på dagen...inte bra... men lyssna på kapten röd -saknade vänner är inte helt fel :)
Nä nu ska jag väl sluta skriva & jag ska verkligen försöka skriva oftare i bloggen är verkligen dålig på det. ha det bäst herrå:)
