En ny dag...
Det finns mycket runt om kring en som mer än något annat vill dra ner en...
Jag tänker inte tillåta det...
En sak ska vara klar & det är att mina val & mitt liv är mina beslut , det angår ingen annan.
Jag känner mig så grymt besviken på en del människor och dem har bevisat för mig att dem inte kan ändra på sig.
Varför ska jag vara den som bara ska låta andra människor trampa på mig?
Jag tycker inte det är okej och vägrar acceptera det.
Efter att man begått allt för många misstag så måste iallafall jag sluta förlåta , det får inte vara på bekostand av min egen lilla familj & vårat väl mående.
Jag försöker finnas för alla men jag har fått bevisat för mig själv att det inte går, det är någon som står där utan uppmärksamhet & blir fel behandlad av mitt ogenomtänkta beteende.
Jag har fått inse att jag kan inte ändra andra människor,
men jag vet att jag kan ändra mig själv & faktiskt vara bättre!
Det värsta jag vet är att jag ger hur mycket som helst men inte får nått tillbaka.
Jag har insett att jag begår samma misstag en gång till som jag inte helt enkelt får!
Det förstör allt men jag vet inte vad det är som gör att jag gör det...
Men det viktigaste är väl att jag försöker & verkligen är öppen sinnad eller?
Att jag inser mina misstag? att jag accepterar att jag inte alltid har rätt?
Jag vet inte...
Men om jag ska kämpa för något så måste jag också få känna att den andra parten också kämpar...
Annars känns det lönlöst...
Jag kan omöjligt veta allt & veta precis hur jag ska hantera alla..
Vad vore det för sport med det?
Jag har självkontroll, är osjälvisk, kärleksfull,massor med sympati , livfull & mycket annat men räcker det?
Är det något som jag inte har som saknas?
Är det något jag har svårt för så är det att ta kritik för något jag inte kan göra nått åt.
Jag kan ändras ABSOLUT men jag försöker med hela mitt hjärta att bli bättre...
Jag måste ju inse mina fel jag gör för att kunna bli bättre.. eller har jag fel?
Jag har präglats till att ha stolthet & moral... moral som inte hållt från andra hållet men jag tänker ändå göra det..
Vi väljer inte själva vilken familj vi föds i eller hur dom beteer sig... men huvudsaken är väll ändå att jag inte begår samma misstag och faktiskt inte har dom dåliga sidorna ?
För hur man än vrider & vänder på det så är vi alla egna individer med egna viljor och egna mål?!
Huvudsaken är väll ändå att vi inte låter någon annan människa komma imellan och förstöra?
En relation med sin partner ska vara stark & man ska känna att man står i allt tillsammans?
Och alltid oavsett vad kunna räkna med den...
Jag vill inte behöva känna att jag hejdar någon i deras liv & förstör... för det är absolut inte min mening.
Vill man att de ska funka så måste man anpassa sig efter hur varandras liv ser ut & göra det bästa av det...
Jag försöker så gott jag kan att få vardagen att gå runt & livet är påväg framåt även fast andra inte tycks se det.
Jag kan inte rusa fram i livet...utan ta varje steg sakta och stabilt för jag måste bygga upp en stadig grund innan resten ska läggas på...
För jag har försökt mig på att springa fram i livet och de braka totalt & var ohållbart.
Är jag betydelsefull nog så ska du ha tålamodet & förståelsen till att vänta...
När du inte är här så känner mig så tom.
Som att något riktigt viktigt försvunnit ut mitt liv...vänta nu... DU är nått VÄLDIGT viktigt för mig.
Du har ingen aning om hur mycket jag värdesätter dig & allt du gjort för mig.
Hur du fått mig att växa som människa & stått vid min sida genom allt som hänt.
Haft tålamod med mina utbrott och alla nätter jag legat och gråtit tills jag somnat.
Sett mig kämpa på med min föräldra roll för att få allt att funka & funnits vid min sida och hjälpt mig med allt jag behövt hjälp med.
Jag vet att jag varit självisk & fullt upptagen med mitt eget inre kring att du inte fått må dåligt för de har behövts att iallafall en av oss är stark.
Jag vet allt jag gjort fel och försöker verkligen att få de rätt den här gången.
Jag är iallafall inte redo att ge upp för det vi har är värt att kämpa för...
Men jag kan inte vara själv med att känna så eller vara själv med att kämpa för oss...
Helt ärligt så vet jag inte om jag är nog...
jag är nog inte tillräckligt för någon...
Jag vet att jag har det någonstans inom mig den där knistan men ....
Jag vill inte känna mig ensammen längre ...
Jag vill inte vara sårad av människor runt om kring längre...
Jag vill inte ha människor runt om kring mig som sårar mig...
Jag vill ha människor som stöttar mig , som vill mitt bästa, som vill se mig vara framgångsrik & höjjer allt som är bra med mig & verkligen uppmuntrar mig.
Jag är på jakten efter mig själv och vem jag vill vara... för jag vet inte vem jag är...
Jag vet inte heller hur jag ska hitta mig själv.
Men jag vet att det är endast jag själv som kan hitta det.
Men jag behöver ändå den speciella personen som håller min hand.
Det finns något som jag är stolt över att jag gjort och det är mina barn , det är dom vakraste små människorna på denna jord , dem är det finaste & dyrbaraste man kan hitta & det är små människor som jag ska uppfostra med bra moral & värderingar som en dag kommer vara starka kvinnor men mycket skinn på näsorna!
Jag hoppas verkligen att allt ska lösa sig & att allt snart blir bra ...
Nu ska jag fortsätta mysa med fasters grabb herrå! <3
Jag tänker inte tillåta det...
En sak ska vara klar & det är att mina val & mitt liv är mina beslut , det angår ingen annan.
Jag känner mig så grymt besviken på en del människor och dem har bevisat för mig att dem inte kan ändra på sig.
Varför ska jag vara den som bara ska låta andra människor trampa på mig?
Jag tycker inte det är okej och vägrar acceptera det.
Efter att man begått allt för många misstag så måste iallafall jag sluta förlåta , det får inte vara på bekostand av min egen lilla familj & vårat väl mående.
Jag försöker finnas för alla men jag har fått bevisat för mig själv att det inte går, det är någon som står där utan uppmärksamhet & blir fel behandlad av mitt ogenomtänkta beteende.
Jag har fått inse att jag kan inte ändra andra människor,
men jag vet att jag kan ändra mig själv & faktiskt vara bättre!
Det värsta jag vet är att jag ger hur mycket som helst men inte får nått tillbaka.
Jag har insett att jag begår samma misstag en gång till som jag inte helt enkelt får!
Det förstör allt men jag vet inte vad det är som gör att jag gör det...
Men det viktigaste är väl att jag försöker & verkligen är öppen sinnad eller?
Att jag inser mina misstag? att jag accepterar att jag inte alltid har rätt?
Jag vet inte...
Men om jag ska kämpa för något så måste jag också få känna att den andra parten också kämpar...
Annars känns det lönlöst...
Jag kan omöjligt veta allt & veta precis hur jag ska hantera alla..
Vad vore det för sport med det?
Jag har självkontroll, är osjälvisk, kärleksfull,massor med sympati , livfull & mycket annat men räcker det?
Är det något som jag inte har som saknas?
Är det något jag har svårt för så är det att ta kritik för något jag inte kan göra nått åt.
Jag kan ändras ABSOLUT men jag försöker med hela mitt hjärta att bli bättre...
Jag måste ju inse mina fel jag gör för att kunna bli bättre.. eller har jag fel?
Jag har präglats till att ha stolthet & moral... moral som inte hållt från andra hållet men jag tänker ändå göra det..
Vi väljer inte själva vilken familj vi föds i eller hur dom beteer sig... men huvudsaken är väll ändå att jag inte begår samma misstag och faktiskt inte har dom dåliga sidorna ?
För hur man än vrider & vänder på det så är vi alla egna individer med egna viljor och egna mål?!
Huvudsaken är väll ändå att vi inte låter någon annan människa komma imellan och förstöra?
En relation med sin partner ska vara stark & man ska känna att man står i allt tillsammans?
Och alltid oavsett vad kunna räkna med den...
Jag vill inte behöva känna att jag hejdar någon i deras liv & förstör... för det är absolut inte min mening.
Vill man att de ska funka så måste man anpassa sig efter hur varandras liv ser ut & göra det bästa av det...
Jag försöker så gott jag kan att få vardagen att gå runt & livet är påväg framåt även fast andra inte tycks se det.
Jag kan inte rusa fram i livet...utan ta varje steg sakta och stabilt för jag måste bygga upp en stadig grund innan resten ska läggas på...
För jag har försökt mig på att springa fram i livet och de braka totalt & var ohållbart.
Är jag betydelsefull nog så ska du ha tålamodet & förståelsen till att vänta...
När du inte är här så känner mig så tom.
Som att något riktigt viktigt försvunnit ut mitt liv...vänta nu... DU är nått VÄLDIGT viktigt för mig.
Du har ingen aning om hur mycket jag värdesätter dig & allt du gjort för mig.
Hur du fått mig att växa som människa & stått vid min sida genom allt som hänt.
Haft tålamod med mina utbrott och alla nätter jag legat och gråtit tills jag somnat.
Sett mig kämpa på med min föräldra roll för att få allt att funka & funnits vid min sida och hjälpt mig med allt jag behövt hjälp med.
Jag vet att jag varit självisk & fullt upptagen med mitt eget inre kring att du inte fått må dåligt för de har behövts att iallafall en av oss är stark.
Jag vet allt jag gjort fel och försöker verkligen att få de rätt den här gången.
Jag är iallafall inte redo att ge upp för det vi har är värt att kämpa för...
Men jag kan inte vara själv med att känna så eller vara själv med att kämpa för oss...
Helt ärligt så vet jag inte om jag är nog...
jag är nog inte tillräckligt för någon...
Jag vet att jag har det någonstans inom mig den där knistan men ....
Jag vill inte känna mig ensammen längre ...
Jag vill inte vara sårad av människor runt om kring längre...
Jag vill inte ha människor runt om kring mig som sårar mig...
Jag vill ha människor som stöttar mig , som vill mitt bästa, som vill se mig vara framgångsrik & höjjer allt som är bra med mig & verkligen uppmuntrar mig.
Jag är på jakten efter mig själv och vem jag vill vara... för jag vet inte vem jag är...
Jag vet inte heller hur jag ska hitta mig själv.
Men jag vet att det är endast jag själv som kan hitta det.
Men jag behöver ändå den speciella personen som håller min hand.
Det finns något som jag är stolt över att jag gjort och det är mina barn , det är dom vakraste små människorna på denna jord , dem är det finaste & dyrbaraste man kan hitta & det är små människor som jag ska uppfostra med bra moral & värderingar som en dag kommer vara starka kvinnor men mycket skinn på näsorna!
Jag hoppas verkligen att allt ska lösa sig & att allt snart blir bra ...
Nu ska jag fortsätta mysa med fasters grabb herrå! <3
Kommentarer
Postat av: Marre
Mimmi varje människa gör den andra fullständig, du är 50% av ett förhållande och din partner, dotter eller kompis är den andra 50% :) 50 - 50 you know :)
love you <3
Trackback
