Livet.
Idag har Liza varit förbi känndes så mysig och vi hade massor att prata om , känndes verkligen skönt att få resna skallen lite på ideer & planer.
Älsklingen är på jobbet (jobbar natt) så känns verkligen ensamt även fast Julia min lilla syster bor här ,fast de är ju klart hon sover nu har ju skola imorgon.
Fick veta att min yngsta hel syster ska flytta till fosterhem snart.
Barnen blev lämnade till sin pappa idag då de var tur för hans vecka.
Känndes verkligen inte roligt då vi haft så mysigt hela veckan bara lekt,myst framför tv:n och MASSA glass och det är ju klart då man har en släng av magsjuka.
Mina tankar går till Liza som för snart 3år sedan tappade sin första dotter så på fredag blir det att tända 2 ljus åt hennes änglar.
I övrigt så styr jag på här hemma ,städar & allt annat tråkigt man måste göra ,sen går jag även på dagvården och diagnos ställningar .
Känns bara jätte skönt att få reda ut sig själv från topp till tå för att sedan kunna gå vidare i livet med dom bästa förutsättningarna och sedan få släppa allt gammalt så
jag kan börja bygga på mitt "nya" liv.
Jag har tänkt mycket på sista tiden kring livet och vad jag vill göra och hur jag ska göra det,samt hur snabbt livet tar oväntade vändningar och får människor att falla.
Jag funderar även på varför vissa människor är mer utsatta medans andra mest bara glider genom livet utan några större motgångar.
Men man blir väl starkare om man får kämpa.
Det andra jag funderar kring är vännskap!?
Jag är så trött på att känna mig sviken ,ensam & helt utelämnad. Man ska aldrig kalla sig för vän om man inte är berädd att stå vid ens sida genom vått & torrt ,Man ska finnas där och hålla upp sin vän då den har de kämpigt och mår dåligt.
Jag har inte träffat många genom livet som verkligen kunnat leva upp till det.
Liza & Mariell är dom som står mig allra närmast.
Men mariell bor nu i norge vilket gör att vi inte träffas ofta alls och de är jätte jobbigt.
Liza träffar jag väldigt ofta och det är guldvärt att ha henne i mitt liv & en underbar vän,
mariell också så klart.
Men vad hände med resten?
var/är deras liv så händelserikt att dom inte ens kan slå en signal?
kika förbi?
jag ville bara veta att dom bryr sig och stöttar.
Men man ser verkligen vem man kan räkna med då det kniper.
Fick föressten ett samtal idag och min mamma kommer upp från stockholm på onsdag och ska vara några dagar vilket faktiskt känns skönt så man får se hur det är med henne och resterande där nere...
har bara 4 av 9 syskon här uppe och inga föräldrar ...ingenting...
Tur jag har min pojkvän som verkligen är min stora trygghet just nu som håller upp mig och uppmuntrar mig att fixa allt , hade nog inte klarat det utan honom och jag älskar verkligen honom av hela mitt hjärta.
Ja de är väldigt mycket just nu som får mig att känna mig upprörd och nedstämd ,
ångesten är väl det som just nu verkligen tär på mig.
Jag har sömnproblem som ger sig ut fysiskt som
(skakningar,tryck i huvudet ,synen och blöda näs blod) och allt de på samma gång.
Mat är inte min vän just nu vill verkligen inte äta.
Känner mig sviken,ensam,lämnad,glömd och väldigt obetydlig.
Jag saknar mina barn redan jätte mycket och känner mig världelös så fort dom inte är här.
Mitt förflutna springer ikapp mig & lider av Postraumatisk stress syndrom av flera trauman som jag ständigt kämpar för att det inte ska dra ner mig totalt.
Jag försöker vara optimisten men allt negativt försöker ta över.
Allt i min vardag känns som ett hinder & ibland får jag den känslan av att jag försöker ge kärlek men som att det inte uppskattas ,som att det inte är viktigt och att de inte vet om att det är ett stort steg hos mig själv att jag försöker visa,ge & tala om.
Samma sak kring att öppna upp det jag så himmla länge hållt instäng , verkligen de förbjudna att prata om, den onda demonen släpps lös och äter upp mig.
Jag vet inte om någon någonsin kan förstå just min känsla jag har & hur mycket jag kämpar.
Allt jag vill är att få uppskattning ,bekräftelse,känna mig viktig "i annat än barnen för jag vet att de är där jag betyder nått" , att verkligen ses för den JAG är och bli älskad för just mig och förstådd.
Jag vill få en vardag som går runt , med mycket harmoni och massor med kärlek.
Vännerna nära, göra roliga saker & bara få vara.
Ja iaf ska inte göra listan nå längre de blir bara tråkigt att läsa men det är såå mycket jag vill men så lite jag uppnår.
(det här är bara så jag känner)
Så här sitter jag en tisdag/onsdag 02.52 på natten för jag inte kunde somna förra natten "som vanligt" och somnade mitt på dagen...inte bra... men lyssna på kapten röd -saknade vänner är inte helt fel :)
Nä nu ska jag väl sluta skriva & jag ska verkligen försöka skriva oftare i bloggen är verkligen dålig på det. ha det bäst herrå:)
Älsklingen är på jobbet (jobbar natt) så känns verkligen ensamt även fast Julia min lilla syster bor här ,fast de är ju klart hon sover nu har ju skola imorgon.
Fick veta att min yngsta hel syster ska flytta till fosterhem snart.
Barnen blev lämnade till sin pappa idag då de var tur för hans vecka.
Känndes verkligen inte roligt då vi haft så mysigt hela veckan bara lekt,myst framför tv:n och MASSA glass och det är ju klart då man har en släng av magsjuka.
Mina tankar går till Liza som för snart 3år sedan tappade sin första dotter så på fredag blir det att tända 2 ljus åt hennes änglar.
I övrigt så styr jag på här hemma ,städar & allt annat tråkigt man måste göra ,sen går jag även på dagvården och diagnos ställningar .
Känns bara jätte skönt att få reda ut sig själv från topp till tå för att sedan kunna gå vidare i livet med dom bästa förutsättningarna och sedan få släppa allt gammalt så
jag kan börja bygga på mitt "nya" liv.
Jag har tänkt mycket på sista tiden kring livet och vad jag vill göra och hur jag ska göra det,samt hur snabbt livet tar oväntade vändningar och får människor att falla.
Jag funderar även på varför vissa människor är mer utsatta medans andra mest bara glider genom livet utan några större motgångar.
Men man blir väl starkare om man får kämpa.
Det andra jag funderar kring är vännskap!?
Jag är så trött på att känna mig sviken ,ensam & helt utelämnad. Man ska aldrig kalla sig för vän om man inte är berädd att stå vid ens sida genom vått & torrt ,Man ska finnas där och hålla upp sin vän då den har de kämpigt och mår dåligt.
Jag har inte träffat många genom livet som verkligen kunnat leva upp till det.
Liza & Mariell är dom som står mig allra närmast.
Men mariell bor nu i norge vilket gör att vi inte träffas ofta alls och de är jätte jobbigt.
Liza träffar jag väldigt ofta och det är guldvärt att ha henne i mitt liv & en underbar vän,
mariell också så klart.
Men vad hände med resten?
var/är deras liv så händelserikt att dom inte ens kan slå en signal?
kika förbi?
jag ville bara veta att dom bryr sig och stöttar.
Men man ser verkligen vem man kan räkna med då det kniper.
Fick föressten ett samtal idag och min mamma kommer upp från stockholm på onsdag och ska vara några dagar vilket faktiskt känns skönt så man får se hur det är med henne och resterande där nere...
har bara 4 av 9 syskon här uppe och inga föräldrar ...ingenting...
Tur jag har min pojkvän som verkligen är min stora trygghet just nu som håller upp mig och uppmuntrar mig att fixa allt , hade nog inte klarat det utan honom och jag älskar verkligen honom av hela mitt hjärta.
Ja de är väldigt mycket just nu som får mig att känna mig upprörd och nedstämd ,
ångesten är väl det som just nu verkligen tär på mig.
Jag har sömnproblem som ger sig ut fysiskt som
(skakningar,tryck i huvudet ,synen och blöda näs blod) och allt de på samma gång.
Mat är inte min vän just nu vill verkligen inte äta.
Känner mig sviken,ensam,lämnad,glömd och väldigt obetydlig.
Jag saknar mina barn redan jätte mycket och känner mig världelös så fort dom inte är här.
Mitt förflutna springer ikapp mig & lider av Postraumatisk stress syndrom av flera trauman som jag ständigt kämpar för att det inte ska dra ner mig totalt.
Jag försöker vara optimisten men allt negativt försöker ta över.
Allt i min vardag känns som ett hinder & ibland får jag den känslan av att jag försöker ge kärlek men som att det inte uppskattas ,som att det inte är viktigt och att de inte vet om att det är ett stort steg hos mig själv att jag försöker visa,ge & tala om.
Samma sak kring att öppna upp det jag så himmla länge hållt instäng , verkligen de förbjudna att prata om, den onda demonen släpps lös och äter upp mig.
Jag vet inte om någon någonsin kan förstå just min känsla jag har & hur mycket jag kämpar.
Allt jag vill är att få uppskattning ,bekräftelse,känna mig viktig "i annat än barnen för jag vet att de är där jag betyder nått" , att verkligen ses för den JAG är och bli älskad för just mig och förstådd.
Jag vill få en vardag som går runt , med mycket harmoni och massor med kärlek.
Vännerna nära, göra roliga saker & bara få vara.
Ja iaf ska inte göra listan nå längre de blir bara tråkigt att läsa men det är såå mycket jag vill men så lite jag uppnår.
(det här är bara så jag känner)
Så här sitter jag en tisdag/onsdag 02.52 på natten för jag inte kunde somna förra natten "som vanligt" och somnade mitt på dagen...inte bra... men lyssna på kapten röd -saknade vänner är inte helt fel :)
Nä nu ska jag väl sluta skriva & jag ska verkligen försöka skriva oftare i bloggen är verkligen dålig på det. ha det bäst herrå:)
Kommentarer
Postat av: Frö
Hej gumman jag är stolt över dig, och jag vet att du kommer blomma och bli harmoniskt, men det får ta sin tid. Jag tycker att det är jätte bra att du får reda ut dig själv från topp till tå. För man ska inte behöva må dåligt. Ibland behöver man hjälp att kunna få vända till ett nytt oksrivet blad i sitt liv! Älskar dig! <3
Postat av: Marre
Love you <3 kan va bra att tänka till som du gör är inte alltid så dumt och blogg är ett bra sätt att skriva ner vad man känner <3
Trackback
