Alot on my mind...
Varit och hämtat mamma på Kallax Peter & Liza skjutsade.
Fick en förstörd julia som frågade mig om jag var arg på henne...
men det är jag egentligen inte utan bara tankspridd,ledsen,frustrerad & jätte depprimerad.
Vissa människor verkar inte förstå när det INTE är läge att kritisera mig eller iallafall så jag känner.
Vissa dagar/stunder orkar jag verkligen inte med det ,jag orkar inte höra att jag är dålig på något sätt eller att det jag gör är helt fel.
Före det här så får jag se en vän som försöker krypa tillbaka ,men av helt fel anledning... BARA för att hon & hennes "bättre" (tydligen) vän bråkat SÅ då passar det att jag blev "viktig" igen....
Gör mig en tjänst och låt mig hellre vara jag är inte intresserad du har sårat mig nog!
Jag tycker även att man kan ta hänsyn till att det är sjukt jobbigt att vara med om sådant , att yttligare engång få upptryckt i ansiktet att man inte är viktig,prioriterad,omtyckt eller på något sätt en person som betyder något för en annan.
Hela min uppväxt har jag bara fått höra hur oviktig jag är,hur fel jag gör,hur fel jag tänkte, Hur lite mina åsikter betyder ja istortsett hela min existens är oviktig och hade hälst inte funnits...
Jag hade ett litet ljus i min tanke att det blir bättre att jag är viktig ...
Jag försöker sååå mycket att vara bra & en bra vän ,flickvän,mamma,syster,moster,faster,dotter,vän,kvinna & människa i allmänhet men jag misslyckas också ibland jag är Människa!
jag har många roller i mitt liv att leva upp till och de är inte alltid lätt att finnas för alla....
Ibland känns det som att när jag tar ett steg framåt så trillar jag 2 steg bakåt...
Jag vill bara känna att jag ser en ljus framtid med mycket kärlek,lycka och harmoni...
motgångar i all sin ära men inte för mycket...
Ibland är vissa saker jätte viktiga för mig men vissa andra människor verkar inte förstå det eller tycka samma & snälla respektera det bara...
Jag är så glad att jag har Liza som kikar förbi ganska ofta så man verkligen får prata av sig och få ur sig allt man bär på och funderar på och samtidigt kunna se hur hon mår och säker likadant från hennes sida .
Det är äkta vänskap <3
Behöver ALDRIG göra till mig eller "anpassa" mig för att duga i hennes ögon ,hon vet precis vem jag är & var & vart jag är påväg och accepterar mig för den jag är & faktiskt tycker något är bra med mig.
Jag vet att man inte ska hänga upp sig för mycket på vad andra tycker/tänker om en ,men samtidigt om 9/10 säger att man är tjock så tror man ju tillslut på det?!
Bland de värsta jag vet är att bli ignorerad det är verkligen då man känner att man är oviktig eller obetydlig .
Jag kanske framstår som dyster but guess what jag är det!
Jag har blivit det av omgivningen för det är den som format mig!
Idag har jag funderat mycket på kärlek & Relationer..
I ett förhållande hur ska man tänka kring det? jag ser det nästan som "syskon" man står vid varandras sidor oavsett och oavsett vilket bråk man har så sviker man inte & på något sett så ska man verkligen respektera varandra & visa att man har oändligt med kärlek för varandra och att man verkligen ser varandra samt vara som bästa vänner...
Vännskap ska vara precis som syskon ,man ska kunna prata med varandra om allt,lita på varandra,finnas där no matter what & vara den som ser till att ens vän inte tappar fotfästet utan att man finns där för att ta imot.
Kärleken till sina barn är nog den största av alla och just denna kärlek är för stor för att ens kunna skriva om utan att fingrarna trillar av!
Det är så mycket som snurrar i skallen på mig just nu att jag vet inte ens vilket av allt jag ska skriva...
Men människor som inte kan acceptera mig & respektera mina tankar & känslor hittar ut själva....
Något jag inte förstår är hur jag kan känna mig så ensam? Jag är inte ensam men ändå? ....
Lyssnar på Eminem -beautiful.
Jaja herrå!
Mimmi du är INTE tjokk, du är värdefull du är snäll och i mellan åt för snäll ( man behöver inte va snäll med elaka apor ) och va trevligt att Ingela är i norr igen :)
saknar dig älskade syrran <3<3
Det är jobbigt att känna sig ensam, men försök att inte bry dig om ytliga människor vet att det är svårt. när jag bodde i kiruna kändes det jätte ensamt...Men samtidgt var det skönt att bara kunna ägna sig åt sig själv och sin familj...dock är det viktigt att man kan hålla kontakt med sina vänner tex via telefon samtal..men man kan inte dela sig och vara till lags åt alla...då bli man knäpp till slut..Det är ju bra att du har liza och benjamin vid din sida, samt fanny julia och oliva. Vi andra finns här ett samtal bort...! <3 och man får ha kvalitets tid när man ses :)
Tror också att ensamet kommer av att man gång gång blivit avisad kanske av en väldigt närstående el liknande....man känner sig typ misslyckad...Men viktigaste är att älska sig själv! för man ska vara sin bästa vän hela livet! Kramar på dig!
