Då lider denna dag mot sitt slut...
Jag måste vara den mest lätt lurade.
Trodde seriöst att barnen skulle sova i kväll men Nemi tog en PN & är nu igång igen.
Jaja man bara älskar små barns åren, tur att jag satsat på att göra bort den så fort det bara går.
Idag har verkligen varit en dag med blandade känslor.
Jag saknar Marre nå så gud förbannat, och jag träffade Vickan då jag var påväg från dagiset var hur roligt som helst
Jag hoppas verkligen vi tar oss tiden till att umgås var så himmla länge sedan nu.
Jag känner även för att nästan vecka hitta på nått riktigt roligt , smita iväg på äventyr eller nått.
Börjar vara så himmla rastlös, less på att vara hemma känns som att väggarna kryper på mig.
Kanske övertala Liza att vi ska ut med hennes byracka och spåra?!
Mja bara tiden får utvisa vad som kommer hända.
Jag har på sista tiden haft stor längtan efter att åka/köra skoter var sjukt länge sedan nu.
Hoppas jag får sova inatt & slippa ångesten kommer sova själv är bara jag & barnen hemma, Älsklingen jobbar natt så det blir väl att krypa ner med en bok då Nemi somnat.
Jag hoppas verkligen jag blir frisk snart är så less på hostan.
Känns riktigt tråkigt att inte ha några som helst planer för morgon dagen blir förmodligen bara jag & barnen själva och då blir det inte så mycket att välja på.
Dom 2 kattungarna som kommit hit börjar bli mer hemmastadda & mindre skygga.
Frejjsan börjar också slappna av mer , hon har iallafall kommit ur barnens rum & går på lådan och äter!
Jag har tänkt mycket idag kring just hur jag ska lyckas orka med allt & få en rullians i detta.
Jag kan helt enkelt inte vara själv i att stå med allt ansvar och vad som ska göras & inte.
Om de är 2 till "vuxna" så måste dom själva kunna se vad som ska göras och kunna ta egna initiativ till att få de gjort.
Jag orkar inte vara överhuvudet som ska styra allt för då kommer jag knega till slut.
Sedan ska jag inte behöva bli helt olycklig och arg för att det ska hända saker.
Mina barn är Mitt ansvar men allt vad som gäller resten och de andra drar fram eller styr med borde dom själva ta ansvar för & det gäller ju för varje individ hur annars ska de funka ute i världen.
Ta ansvar... verkar vara ett så kort ord men med så stor innebörd & något som många verkar ha stora problem att göra, jag har inget val & jag tror ingen annan har det heller.
Ibland behöver man hjälp ja tro mig jag har behövt det många gånger ibland klarar man inte vissa saker utan en anna människa vid sin sida och det är helt okej .
Så länge man klarar av att både ge & ta.
Jag är en fruktansvärt konflikträdd människa & verkligen hatar bråk & konfrontation men t.o.m jag klarar av det för man måste ibland & jag vill verkligen inte behöva kritisera någon annan i hur dom beteer sig eller är men ibland verkar jag inte ha något val.
Jag har brutit en cirkel vart jag var väldigt aggresiv ,bråkade mycket & stod stenhårt fast vid vad jag tyckte var rätt & tog inte skit från någon.
Nu försöker jag vara så tillmötesgående som möjligt ,verkligen bita ihop och vara förstående men det är inte lätt, kan verkligen känna att saker går mig på nerverna & man får inte Jag menar det verkligen att man får verkligen inte provosera mig för länge för jag brinner också av till slut alla vi har en gräns för vad man klarar av att ta.
......
Huff mycket i tankarna funderar på sista samtalet jag hade med psykologen & det var verkligen känsloladdat.
Det jag förträngt blev så verkligt helt plötsligt då jag pratade om dem sakerna & vet inte riktigt hur jag ska hantera det.
Det värsta är nog att Människor i min vardag inte vet & inte fullt ut förstår & jag klarar verkligen inte av att tala om det , att gå nå djupt in på det för de gör för ont att tala om.
Då kan jag inte heller förvänta mig att det ska ha överseende med vissa saker & att jag blir så tankspridd kring saker som just relaterar till att jag får flash backs...
Även fast jag innerst inne gråter & bara önskade att man kunde borra sig in och känna känslan jag själv bär för jag känner mig så ensammen!
Jag vet att ingen annan människa någonsin kommer kunna förstå och veta just det jag bär på vilket är jätte frustrerande men jag måste acceptera det, vad annat ska jag göra?
Ibland funderar jag på hur vissa människor kan leva med sig själva.
Veta att dom skadat andra människor så mycket & förstört en stor del av dom.
Jag vet att jag aldrig kommer förlåta men jag vet också att en dag kommer jag kunna låta det rinna ut i sanden och gå vidare med mitt liv & bära huvudet högt för dessa människor ska veta att dom inte längre har "grepp" om mig för jag är så pass stark.
Jag hade aldrig varit så pass okej som jag är om det inte vore för andra vuxna människor som trampat in & sett att jag var en vilsen liten själ och tagit hand om mig som om jag vore deras eget barn.
Dom tog hand om mig, såg till att jag fick i mig mat & visade kärlek & respekt vilket lett till att jag nu sitter här idag men bra moral & ändå har hopp om livet & faktiskt kan bli något bra utav mig.
Mina psykologer kallar mig maskrosbarn... för maskrosor kan blomma oavsett förutsättningar...
Det enda jag vill är att bli accepterad & respekterad för den jag är & inte den jag kan vara.
Jag har drömmar och vesioner som jag kommer kämpa för att uppnå & jag bara ber för att ingen ska försöka förstöra och krossa dom.
Jag saknar verkligen Benjamin haha han for för 1½ timme sedan snacka om TÖNT jag är seriöst.
Äh han har varit underbar idag & hjälpsam ,städade köket så det blev jätte rent & är super duktig med barnen , skönt att känna att jag kan lita på han kring barnen & att det verkligen funkar.
Julia den lilla råttan smet till Fanny hon kännde väl på sig att jag skulle bli jobbig med hon.
Hon tycker jag slavdriver henne fast jag bara försöker få henne att förstå vilket ansvar det är att sköta en lägenhet och man kan inte förvänta sig att allt städar sig själv och man kan inte spendera hela dagarna framför tv spel/dator spel eller telefon fan!
Hon blir jätte arg för att Benjamin tar över och gnäller på hon för han ser att jag verkligen inte orkar till slut.
Han ser att jag behöver hjälp men att Julia inte bryr sig och då är det ganska självklart att han säger åt hon... även fast han inte blir så populär.
Äh är så töntig och kärleks kranka så tror Benjamin ska bli galen på mitt töntande...
I Know i am:P
Det känns dock jobbigt att jag känner så stort behov av kärlek just nu & blir jätte sårad då jag känner att jag inte får det, är nog känsligt att blotta sitt hjärta... huvva...
Man kanske inte ska det?
jag vet då inte är väldigt lost kring just sånt.
Eller så hänger det ihop med att man allt för ofta fått höra att man inte duger & att ingen kan älska en , att man bara är misslyckad & att ingen kan stå ut med en o.s.v .
Jaja någon gång kommer jag väl finna någon sorts balans.
Men känner mig jätte ensam, och saknad.
peace!
Trodde seriöst att barnen skulle sova i kväll men Nemi tog en PN & är nu igång igen.
Jaja man bara älskar små barns åren, tur att jag satsat på att göra bort den så fort det bara går.
Idag har verkligen varit en dag med blandade känslor.
Jag saknar Marre nå så gud förbannat, och jag träffade Vickan då jag var påväg från dagiset var hur roligt som helst
Jag hoppas verkligen vi tar oss tiden till att umgås var så himmla länge sedan nu.
Jag känner även för att nästan vecka hitta på nått riktigt roligt , smita iväg på äventyr eller nått.
Börjar vara så himmla rastlös, less på att vara hemma känns som att väggarna kryper på mig.
Kanske övertala Liza att vi ska ut med hennes byracka och spåra?!
Mja bara tiden får utvisa vad som kommer hända.
Jag har på sista tiden haft stor längtan efter att åka/köra skoter var sjukt länge sedan nu.
Hoppas jag får sova inatt & slippa ångesten kommer sova själv är bara jag & barnen hemma, Älsklingen jobbar natt så det blir väl att krypa ner med en bok då Nemi somnat.
Jag hoppas verkligen jag blir frisk snart är så less på hostan.
Känns riktigt tråkigt att inte ha några som helst planer för morgon dagen blir förmodligen bara jag & barnen själva och då blir det inte så mycket att välja på.
Dom 2 kattungarna som kommit hit börjar bli mer hemmastadda & mindre skygga.
Frejjsan börjar också slappna av mer , hon har iallafall kommit ur barnens rum & går på lådan och äter!
Jag har tänkt mycket idag kring just hur jag ska lyckas orka med allt & få en rullians i detta.
Jag kan helt enkelt inte vara själv i att stå med allt ansvar och vad som ska göras & inte.
Om de är 2 till "vuxna" så måste dom själva kunna se vad som ska göras och kunna ta egna initiativ till att få de gjort.
Jag orkar inte vara överhuvudet som ska styra allt för då kommer jag knega till slut.
Sedan ska jag inte behöva bli helt olycklig och arg för att det ska hända saker.
Mina barn är Mitt ansvar men allt vad som gäller resten och de andra drar fram eller styr med borde dom själva ta ansvar för & det gäller ju för varje individ hur annars ska de funka ute i världen.
Ta ansvar... verkar vara ett så kort ord men med så stor innebörd & något som många verkar ha stora problem att göra, jag har inget val & jag tror ingen annan har det heller.
Ibland behöver man hjälp ja tro mig jag har behövt det många gånger ibland klarar man inte vissa saker utan en anna människa vid sin sida och det är helt okej .
Så länge man klarar av att både ge & ta.
Jag är en fruktansvärt konflikträdd människa & verkligen hatar bråk & konfrontation men t.o.m jag klarar av det för man måste ibland & jag vill verkligen inte behöva kritisera någon annan i hur dom beteer sig eller är men ibland verkar jag inte ha något val.
Jag har brutit en cirkel vart jag var väldigt aggresiv ,bråkade mycket & stod stenhårt fast vid vad jag tyckte var rätt & tog inte skit från någon.
Nu försöker jag vara så tillmötesgående som möjligt ,verkligen bita ihop och vara förstående men det är inte lätt, kan verkligen känna att saker går mig på nerverna & man får inte Jag menar det verkligen att man får verkligen inte provosera mig för länge för jag brinner också av till slut alla vi har en gräns för vad man klarar av att ta.
......
Huff mycket i tankarna funderar på sista samtalet jag hade med psykologen & det var verkligen känsloladdat.
Det jag förträngt blev så verkligt helt plötsligt då jag pratade om dem sakerna & vet inte riktigt hur jag ska hantera det.
Det värsta är nog att Människor i min vardag inte vet & inte fullt ut förstår & jag klarar verkligen inte av att tala om det , att gå nå djupt in på det för de gör för ont att tala om.
Då kan jag inte heller förvänta mig att det ska ha överseende med vissa saker & att jag blir så tankspridd kring saker som just relaterar till att jag får flash backs...
Även fast jag innerst inne gråter & bara önskade att man kunde borra sig in och känna känslan jag själv bär för jag känner mig så ensammen!
Jag vet att ingen annan människa någonsin kommer kunna förstå och veta just det jag bär på vilket är jätte frustrerande men jag måste acceptera det, vad annat ska jag göra?
Ibland funderar jag på hur vissa människor kan leva med sig själva.
Veta att dom skadat andra människor så mycket & förstört en stor del av dom.
Jag vet att jag aldrig kommer förlåta men jag vet också att en dag kommer jag kunna låta det rinna ut i sanden och gå vidare med mitt liv & bära huvudet högt för dessa människor ska veta att dom inte längre har "grepp" om mig för jag är så pass stark.
Jag hade aldrig varit så pass okej som jag är om det inte vore för andra vuxna människor som trampat in & sett att jag var en vilsen liten själ och tagit hand om mig som om jag vore deras eget barn.
Dom tog hand om mig, såg till att jag fick i mig mat & visade kärlek & respekt vilket lett till att jag nu sitter här idag men bra moral & ändå har hopp om livet & faktiskt kan bli något bra utav mig.
Mina psykologer kallar mig maskrosbarn... för maskrosor kan blomma oavsett förutsättningar...
Det enda jag vill är att bli accepterad & respekterad för den jag är & inte den jag kan vara.
Jag har drömmar och vesioner som jag kommer kämpa för att uppnå & jag bara ber för att ingen ska försöka förstöra och krossa dom.
Jag saknar verkligen Benjamin haha han for för 1½ timme sedan snacka om TÖNT jag är seriöst.
Äh han har varit underbar idag & hjälpsam ,städade köket så det blev jätte rent & är super duktig med barnen , skönt att känna att jag kan lita på han kring barnen & att det verkligen funkar.
Julia den lilla råttan smet till Fanny hon kännde väl på sig att jag skulle bli jobbig med hon.
Hon tycker jag slavdriver henne fast jag bara försöker få henne att förstå vilket ansvar det är att sköta en lägenhet och man kan inte förvänta sig att allt städar sig själv och man kan inte spendera hela dagarna framför tv spel/dator spel eller telefon fan!
Hon blir jätte arg för att Benjamin tar över och gnäller på hon för han ser att jag verkligen inte orkar till slut.
Han ser att jag behöver hjälp men att Julia inte bryr sig och då är det ganska självklart att han säger åt hon... även fast han inte blir så populär.
Äh är så töntig och kärleks kranka så tror Benjamin ska bli galen på mitt töntande...
I Know i am:P
Det känns dock jobbigt att jag känner så stort behov av kärlek just nu & blir jätte sårad då jag känner att jag inte får det, är nog känsligt att blotta sitt hjärta... huvva...
Man kanske inte ska det?
jag vet då inte är väldigt lost kring just sånt.
Eller så hänger det ihop med att man allt för ofta fått höra att man inte duger & att ingen kan älska en , att man bara är misslyckad & att ingen kan stå ut med en o.s.v .
Jaja någon gång kommer jag väl finna någon sorts balans.
Men känner mig jätte ensam, och saknad.
peace!
Kommentarer
Postat av: Marre
du skriver så mycket att jag vet inte vad jag skal säga, men en sak är säkert du är älskat for jag älskar dig fast alla konstiga saker du gör :P<3
tips: Tänk på dig själv gör dina beslut så de blir bra for dig om de blir bra for andra är ju de bra då, men en kompis sa åt mig en gång " säg aldrig att han/hon är nr 1 for dig, for du är alltid nr 1 i ditt liv " mår du bra så har du lättare for att sprida den glädjen jag vet finns i dig, du måste må bra for att få andra att må bra. Jag som din kompis vill att du skal må bra du skal känna dig älskat <3 OCH JAG SÄGER DE IGEN DU ÄR ÄLSKAD <3<3<3 btw : se till att bli frisk som en fisk så kan du komma och hälsa på snart <3<3
love love love love love love love love <3<3<3<3<3
NB! om inte Nemi sover så säg åt hon om hon inte sover så kommer gudmor och snor hennes säng ;) hehe SKOJA :P
Trackback
