so not happy right now...
Känner mig jätte ledsen... och ensam.....
Jag hatar den här känslan...
Vill det någongång gå helt bra och bara smida på?
Jag finner inte den balansen jag behöver just nu...
Barnen la sig snällt ikväll , helt utan tjorv & jag kan gissa på att dom kände på sig att idag bråkar man inte.
Jag har den senaste tiden blivit överöst med gamla minnen.
Jag har flash backs hela tiden & det får mig helt spy färdig.
Jag är så trött i kropp & själ...
Jag vill bara finna min inre ro...
Jag orkar inte tjata längre, jag orkar nog inte ens fundera kring vad jag faktiskt vill...
Jag försöker just nu bara ta mig igenom dagen & kämpar allt vad jag kan för att allt ska gå ihop...
Men idag var inte en sådan dag då det gjorde det..
Tur jag har Liza som faktiskt bryr sig och har hjälp mig så det gick ihop till slut.
Men jag ska inte behöva be om den hjälpen...
Jag känner mig så nere nu....
Jag hatar när saker inte går ihop & känna känslan av maktlöshet/hjälplöshet.
Jag vill inte heller känna mig såhär sårad...
Människor verkar inte ens förstå hur pass mycket dom sårat en.
Jag vill bara veta att jag är uppskattad,betrodd & faktiskt värd något.
Av mina närmsta vänner & mina barn är de ganska självklart & jag uppskattar verkligen att dom finns!
Men vissa andra som faktiskt också är viktiga för mig att bli sedd av...
respekterad & älskad...
Jag fattar it varför jag inte bara accepterar det..
Varför ska det vara så jävla viktigt?
Fuck that shit!
jag ser hur långt jag tar mig...
Herrå...
Jag hatar den här känslan...
Vill det någongång gå helt bra och bara smida på?
Jag finner inte den balansen jag behöver just nu...
Barnen la sig snällt ikväll , helt utan tjorv & jag kan gissa på att dom kände på sig att idag bråkar man inte.
Jag har den senaste tiden blivit överöst med gamla minnen.
Jag har flash backs hela tiden & det får mig helt spy färdig.
Jag är så trött i kropp & själ...
Jag vill bara finna min inre ro...
Jag orkar inte tjata längre, jag orkar nog inte ens fundera kring vad jag faktiskt vill...
Jag försöker just nu bara ta mig igenom dagen & kämpar allt vad jag kan för att allt ska gå ihop...
Men idag var inte en sådan dag då det gjorde det..
Tur jag har Liza som faktiskt bryr sig och har hjälp mig så det gick ihop till slut.
Men jag ska inte behöva be om den hjälpen...
Jag känner mig så nere nu....
Jag hatar när saker inte går ihop & känna känslan av maktlöshet/hjälplöshet.
Jag vill inte heller känna mig såhär sårad...
Människor verkar inte ens förstå hur pass mycket dom sårat en.
Jag vill bara veta att jag är uppskattad,betrodd & faktiskt värd något.
Av mina närmsta vänner & mina barn är de ganska självklart & jag uppskattar verkligen att dom finns!
Men vissa andra som faktiskt också är viktiga för mig att bli sedd av...
respekterad & älskad...
Jag fattar it varför jag inte bara accepterar det..
Varför ska det vara så jävla viktigt?
Fuck that shit!
jag ser hur långt jag tar mig...
Herrå...
Kommentarer
Postat av: Marre
Du är aldrig ensam fina du<3<3<3
Trackback
