så kan de vara.
Just nu orkar jag inte med mig själv.
Tror inte någon annan gör det heller.
Jag vet helt enkelt inte hur jag ska orka.
Jag har tappat fotfästet & känner hur jag försvinner in i dimman.
Det är så svårt att se något ljus just nu.
Hela mitt liv är ett enda stort frågetecken.
Jag vet inte vad som händer.
Vad som kommer hända.
Eller vad som gjort att det blivit såhär.
En del av det hela är att jag tillåtit mig själv att börja känna.
En del är också för att jag tappat en del kontroll över mig själv.
Som jag blint trodde jag hade.
Jag kan inte annat be om ursäkt.
Samtidigt ber jag att den personen verkligen ska öppna ögonen.
För just nu känns det som att den inte ser...
Den behöver också öppna sinnet mer.
Ord sårar & även handlingar.
Jag är den typen av människa som läser på kroppspråk & kan bilda mig hur sne vridna uppfattningar som helst.
Därav viktigt att man verkligen tar sig tiden att visa & säga.
Eller vara så nonchalant att bara låta mig stå kvar i dimman.
Just nu känns det som att jag står helt ensam på en bro i mörkret & ingen kommer och möter mig.
Säg inte saker du inte är berädd att stå för, ha även med dig i det du säger att det inte går att få osagt.
Jag är ingen annan än just mig!
Ibland känns det som att vissa önskar att jag vore någon annan.
Jag vill att du tittar djupt i mina ögon & verkligen ser mig!
Älskar den du ser där inne,
Tänker att du inte skulle vilja vara någon annanstans än just där.
Hålla om mig hårt & viska att du aldrig vill släppa taget.
Är självklart att detta inte är så fallet är.
Men man kan önska...
...................
Låt mig själv inte leva i ovisshet & jag kommer äntligen kunna lätta på vingarna.
Jag vill & jag vill helhjärtat det jag säger att jag vill!
Jag Älskar få men jag älskar dom villkorslöst föralltid.
Jag kan lova kan du?
Det är inte först man blir äldre man inser skillnaden på att älska & tycka om.
Jag vet skillnaden...
Jag vet också tyngden av det ordet...
Missbruka det inte & se det ALDRIG som något man kan använda för att få makt över en annan individ.
Det sårar...
jag vet också tyngden av ett förlåt.
Det kan ibland vara så viktigt att få höra det,
men för vissa så svart att säga det.
Det kan vara livsavgörande för vissa.
Så glöm aldrig bort.
Älska & förlåta går hand i hand.
Acceptera människor för den dom är & försök inte förändra.
Vi förändras hela tiden men det måste vara på ens eget villkor.
Det måste också vara en själv som kommer till insikt med vad som behöver förändras.
Ingen annan kan tala om det för en, man kommer inte förstå om man själv inte har kommit fram till det beslutet.
...............
Jag har mycket på senaste tiden tänkt på tiden som var.
Det har dragit ner mig till att bli lika dyster som jag var...
Jag kämpar för att inte dras ner dit igen men här är jag...
Jag måste verkligen släppa taget om det och acceptera det för vad det är.
Sedan kämpa mig vidare.
Men de är något jag inte kan klara av helt själv.
Jag måste (även om det inte är bra) ha någon som håller mig i handen.
Påminner mig om att det var rätt beslut & se till att jag står på mig kring det.
För dom människorna är inte positiva i mitt liv & framförallt inte i barnens.
.............
Jag älskar mina barn & min pojkvän.
Vill inget hellre än se att dom mår bra.
Jag vill & försöker allt jag kan för att få en bra vardag med dom.
Jag försöker att inte vara så känslosam som jag är just nu.
Är i en kris i mitt liv.
Jag tampas med många demoner nu & det är bara för att vi ska få det bättre.
Jag önskade bara att det vore enklare.
Men det är ni & mina närmsta vänner som ger mig hopp om att fixa allt.
Jag vill inte vara ledsen längre.
Jag vill inte ha ångest längre jag är så trött på det.
Det gör ont!
Jag vill inte vara depprimerad längre.
Det är så mycket , om jag bara kunde...
Vägen är inte lätt & inte kort men i slutändan hoppas jag att den är värd det.
Jag vill inte dra ner någon med mig & jag vill inte vara en belastning.
Never deny your love.
Jag vill släppa allt nu & se mot en ljusare väg...
Inte låta de dra ner oss...
För det är ett pris jag inte är berädd att betala.
Jag vet att jag skriver väldigt osammanhängande & de är för att jag skriver som jag tänker.
Mycket utav det är inte menat mot någon direkt.
Jag försöker bara hitta vad som är rätt.
Kärlek är det som är det absoluta viktiga för mig just nu.
Barnen står i centrum & Benjamin inte långt därifrån.
Jag älskar dom så fruktansvärt mycket , jag vet inte hur jag skulle klara av att leva ett liv utan dom.
Dom är min familj & min prio, så enkelt är det.
Jag hoppas bara dom vet hur mycket jag älskar dom & hur mycket jag uppskattar att få dela livet med dom!<3
Ni är bäst.
Tror inte någon annan gör det heller.
Jag vet helt enkelt inte hur jag ska orka.
Jag har tappat fotfästet & känner hur jag försvinner in i dimman.
Det är så svårt att se något ljus just nu.
Hela mitt liv är ett enda stort frågetecken.
Jag vet inte vad som händer.
Vad som kommer hända.
Eller vad som gjort att det blivit såhär.
En del av det hela är att jag tillåtit mig själv att börja känna.
En del är också för att jag tappat en del kontroll över mig själv.
Som jag blint trodde jag hade.
Jag kan inte annat be om ursäkt.
Samtidigt ber jag att den personen verkligen ska öppna ögonen.
För just nu känns det som att den inte ser...
Den behöver också öppna sinnet mer.
Ord sårar & även handlingar.
Jag är den typen av människa som läser på kroppspråk & kan bilda mig hur sne vridna uppfattningar som helst.
Därav viktigt att man verkligen tar sig tiden att visa & säga.
Eller vara så nonchalant att bara låta mig stå kvar i dimman.
Just nu känns det som att jag står helt ensam på en bro i mörkret & ingen kommer och möter mig.
Säg inte saker du inte är berädd att stå för, ha även med dig i det du säger att det inte går att få osagt.
Jag är ingen annan än just mig!
Ibland känns det som att vissa önskar att jag vore någon annan.
Jag vill att du tittar djupt i mina ögon & verkligen ser mig!
Älskar den du ser där inne,
Tänker att du inte skulle vilja vara någon annanstans än just där.
Hålla om mig hårt & viska att du aldrig vill släppa taget.
Är självklart att detta inte är så fallet är.
Men man kan önska...
...................
Låt mig själv inte leva i ovisshet & jag kommer äntligen kunna lätta på vingarna.
Jag vill & jag vill helhjärtat det jag säger att jag vill!
Jag Älskar få men jag älskar dom villkorslöst föralltid.
Jag kan lova kan du?
Det är inte först man blir äldre man inser skillnaden på att älska & tycka om.
Jag vet skillnaden...
Jag vet också tyngden av det ordet...
Missbruka det inte & se det ALDRIG som något man kan använda för att få makt över en annan individ.
Det sårar...
jag vet också tyngden av ett förlåt.
Det kan ibland vara så viktigt att få höra det,
men för vissa så svart att säga det.
Det kan vara livsavgörande för vissa.
Så glöm aldrig bort.
Älska & förlåta går hand i hand.
Acceptera människor för den dom är & försök inte förändra.
Vi förändras hela tiden men det måste vara på ens eget villkor.
Det måste också vara en själv som kommer till insikt med vad som behöver förändras.
Ingen annan kan tala om det för en, man kommer inte förstå om man själv inte har kommit fram till det beslutet.
...............
Jag har mycket på senaste tiden tänkt på tiden som var.
Det har dragit ner mig till att bli lika dyster som jag var...
Jag kämpar för att inte dras ner dit igen men här är jag...
Jag måste verkligen släppa taget om det och acceptera det för vad det är.
Sedan kämpa mig vidare.
Men de är något jag inte kan klara av helt själv.
Jag måste (även om det inte är bra) ha någon som håller mig i handen.
Påminner mig om att det var rätt beslut & se till att jag står på mig kring det.
För dom människorna är inte positiva i mitt liv & framförallt inte i barnens.
.............
Jag älskar mina barn & min pojkvän.
Vill inget hellre än se att dom mår bra.
Jag vill & försöker allt jag kan för att få en bra vardag med dom.
Jag försöker att inte vara så känslosam som jag är just nu.
Är i en kris i mitt liv.
Jag tampas med många demoner nu & det är bara för att vi ska få det bättre.
Jag önskade bara att det vore enklare.
Men det är ni & mina närmsta vänner som ger mig hopp om att fixa allt.
Jag vill inte vara ledsen längre.
Jag vill inte ha ångest längre jag är så trött på det.
Det gör ont!
Jag vill inte vara depprimerad längre.
Det är så mycket , om jag bara kunde...
Vägen är inte lätt & inte kort men i slutändan hoppas jag att den är värd det.
Jag vill inte dra ner någon med mig & jag vill inte vara en belastning.
Never deny your love.
Jag vill släppa allt nu & se mot en ljusare väg...
Inte låta de dra ner oss...
För det är ett pris jag inte är berädd att betala.
Jag vet att jag skriver väldigt osammanhängande & de är för att jag skriver som jag tänker.
Mycket utav det är inte menat mot någon direkt.
Jag försöker bara hitta vad som är rätt.
Kärlek är det som är det absoluta viktiga för mig just nu.
Barnen står i centrum & Benjamin inte långt därifrån.
Jag älskar dom så fruktansvärt mycket , jag vet inte hur jag skulle klara av att leva ett liv utan dom.
Dom är min familj & min prio, så enkelt är det.
Jag hoppas bara dom vet hur mycket jag älskar dom & hur mycket jag uppskattar att få dela livet med dom!<3
Ni är bäst.
Kommentarer
Postat av: Frö
Du skriver många kloka saker gumman, men du är aldrig någonsin nån belastning för någon! Och vi finns här för dig för att vi älskar dig i alla väder!
Trackback
