Kväll...
Jag tänkte passa på att skriva att jag har inte den blekaste aning om hur man svarar på kommentarer!
Så ni får absolut inte ta illa upp för jag önskade jag kunde.
Ni skriver verkligen fina saker & jag blir så glad och läsa , får verkligen veta vilken stöttning jag har av er vänner.
Jag uppskattar verkligen allt ni gör för ni är underbara!
Denna dag började verkligen tungt men tack vare Liza & peter så kännde jag att jag kom på fötterna igen.
Ibland behöver man att någon sträcker ut handen och hjälper & en liten spark i arslet så det går framåt.
Älsklingen gav mig verkligen förståelse idag & var super gullig vilket också hjälpte mig att få en vändning på denna dag.
Så jag måste säga att just nu känner jag mig en aning harmonisk!
Liza var även här och babbla på med mig så jag fick ur mig några saker som låg och sved inom mig.
Jag måste säga att vi aldrig har brist på nått att prata om & om vi nu får de så händer de ändå nått som gör att vi får skratta.. tex som igår då vi såg första avsnittet av "den sista dokumentären" då en B kändis dök upp,
Jag skulle säga ONEJ men ut mig trillade OGAY! (bög/homosexuell).
Sen skulle jag visa hur en zombie rör sig och råkade smälla mig själv i ansiktet...
Mja vad ska jag säga det är en vanlig kväll för oss!
I övrigt så är väll länget ganska lugnt.
Hoppas bara att ångesten håller sig borta... Bara en kväll det är det enda jag ber om...
Jag har tagit en tillbaka blick hur de såg ut förut...
Jag fattar inte hur jag orkade, hur jag stod ut , att jag inte nåonstans öppnade ögonen och insåg att det inte var värt det,att de tog så lång tid att öppna ögonen & ta en annan väg istället.
För all skada som de gjort & långt ifrån hälsosamt & verkligen inte lyckligt.
Men ibland så önskar jag att någon bara kunde se igenom mitt liv så jag slapp känna mig så ensam.
Det är så mycket att jag själv inte kan åter ge en stor del av det...
Jag vill inte vara förföljd av allt, jag vill inte bära allt.
Jag vet att det är att släppa & gå vidare.
Men inte allt för enkelt att göra det.
Mycket kan vi styra över men känslor är inte nått av det.
Jag tror att jag inom sin tid kommer komma till insikt med allt & då vara redo att släppa.
Men till den tiden kommer så måste jag kämpa på med allt mörker , för jag har inget val!
Nu ska jag mysa med valpen i soffan!
Hare bra herrå :)
Så ni får absolut inte ta illa upp för jag önskade jag kunde.
Ni skriver verkligen fina saker & jag blir så glad och läsa , får verkligen veta vilken stöttning jag har av er vänner.
Jag uppskattar verkligen allt ni gör för ni är underbara!
Denna dag började verkligen tungt men tack vare Liza & peter så kännde jag att jag kom på fötterna igen.
Ibland behöver man att någon sträcker ut handen och hjälper & en liten spark i arslet så det går framåt.
Älsklingen gav mig verkligen förståelse idag & var super gullig vilket också hjälpte mig att få en vändning på denna dag.
Så jag måste säga att just nu känner jag mig en aning harmonisk!
Liza var även här och babbla på med mig så jag fick ur mig några saker som låg och sved inom mig.
Jag måste säga att vi aldrig har brist på nått att prata om & om vi nu får de så händer de ändå nått som gör att vi får skratta.. tex som igår då vi såg första avsnittet av "den sista dokumentären" då en B kändis dök upp,
Jag skulle säga ONEJ men ut mig trillade OGAY! (bög/homosexuell).
Sen skulle jag visa hur en zombie rör sig och råkade smälla mig själv i ansiktet...
Mja vad ska jag säga det är en vanlig kväll för oss!
I övrigt så är väll länget ganska lugnt.
Hoppas bara att ångesten håller sig borta... Bara en kväll det är det enda jag ber om...
Jag har tagit en tillbaka blick hur de såg ut förut...
Jag fattar inte hur jag orkade, hur jag stod ut , att jag inte nåonstans öppnade ögonen och insåg att det inte var värt det,att de tog så lång tid att öppna ögonen & ta en annan väg istället.
För all skada som de gjort & långt ifrån hälsosamt & verkligen inte lyckligt.
Men ibland så önskar jag att någon bara kunde se igenom mitt liv så jag slapp känna mig så ensam.
Det är så mycket att jag själv inte kan åter ge en stor del av det...
Jag vill inte vara förföljd av allt, jag vill inte bära allt.
Jag vet att det är att släppa & gå vidare.
Men inte allt för enkelt att göra det.
Mycket kan vi styra över men känslor är inte nått av det.
Jag tror att jag inom sin tid kommer komma till insikt med allt & då vara redo att släppa.
Men till den tiden kommer så måste jag kämpa på med allt mörker , för jag har inget val!
Nu ska jag mysa med valpen i soffan!
Hare bra herrå :)
Kommentarer
Postat av: Marre
HAHA jag har heller ingen aning om hur man svarar :S även om jag skulle vilja veta de så om du klurar de ut så säg till ;)
När du kommer hit så skal vi sitta ner och prata om allt så länge de bara går :)
KRRRRRRAAAAAAAAAAAAAAAMMMMMMMMMM :D
Trackback
