fullt upp...
Jag hinner inte stanna upp och tänka på allt som nu ger mig ångest.
Jag känner mig viktigare.
Jag har varit så frustrerad & ledsen länge nu, det är inte alls roligt på något sett att bara ha barnen varannan vecka.
Dom veckorna jag inte haft dom har verkligen tagit hårt på mig, och jag har inte kännt mig viktig alls.
Ingen motivation till att göra nått heller för de har ju inte varit för dom.
Men nu då jag har Valpen så känner jag den där glöden som jag hade då jag hade Roxy.
Det är verkligen en lättnad att jag fortfarande har den kvar, den satt bara långt inne.
Roxy kommer alltid vara min nr 1 & det är ju inte så konstigt då hon är min första absolut egna hund.
Just nu sitter jag här i soffan , har precis varit ut med valpen.
Ångesten kryper just nu & det känns inte så trevligt.
Men det är nått med kvällar/nätter & vara utan älsklingen eller barnen.
Bara tur att jag har Skrot här för då känner jag iallafall mig inte helt ensam.
Jag känner en stor ovisshet över en sak som jag inte känner att jag vill skriva om , men ändå uttrycka kan dock inte svara på varför det känns så viktigt heller.
Men de är ibland dom värsta känslorna att ha.
Vara osäker på om man är nog, om man är lika älskad,att man gör rätt, eller är man bara till besvär,
är det nått jag kan ändra på, eller är det bara snack om en tids fråga innan nått avslutas,
har de hänt för mycket,
har de hänt för lite, är det nått jag missat,missuppfattat,inte förstått, helt enkelt varit orättvis?...
frågorna är många måste jag säga....
Det enda jag vill är att känna trygghet,kärlek,jämnställdhet,uppskattning & lycka.
Jag vet bara att jag står med båda fötterna inne & har funnit ron till att slå mig ner & stanna...
Har under en period nu verkligen varit upp och ner , fruktansvärt ostabil & knappt vetat vem jag själv är...
Men känner att jag någonstans börjar hitta...
Börjar förstå...
Och känner mig redo att verkligen ta det beslutet...
För jag har under en tid nu verkligen stått i ett vägskäl i mitt liv...
Jag vill veta att jag inte kämpar förgäves...
Jag har några människor i mitt liv som verkligen bringar lycka till mig.
Som jag tror inte anar hur mycket jag faktiskt uppskattar dem & allt dem gör.
Självfallet mina barn sedan är det Benjamin ,Liza,mariell & mina xtra mammor!
Jag hade aldrig kommit så långt som jag kommit utan er.
Julia är självfallet också en viktigt pusselbit.
Hon har verkligen sett mig både lyckats & misslyckats.
Jag hoppas bara de bär med sig allt & att vissa saker klarnar upp snart...
Hare bra herrå:)
En kompis av mig sa en gång att folk med ångst och deppresjoner ofta lider av sömn problem och de har mycket med att om nätterna är de så tyst, ingen i gatorna helt tyst ingen som märker om du får ångst ingen du kan prata med, detta gör då att man börjar tänka när mörke kommer och man får inte sova, når dagen kommer och folket vaknar till liv då är man så tröt efter en natt fylld med ångst och depp att man typ går i sömnen om dagarna och man hinner inte tänka. Nu vad jag skal fram till med detta är att ibland måste du ta tid till deg själv att tänka även om det gör ont så måste du få de ut annars vill allt komma på samma gång och då kommer de göra ont och då är de inte säkert dina kompisar klarar av att hålla i repet som du hänger i <3 Jag lovar dig att jag skal hålla i repet for dig som du håller i de for mig jag skal bygga ett starkare rep åt oss båda, men for att jag skal klara de behöver jag att du är du <3
Jag tycker de är skit bra att du har en hund nu dom hjälper mycket på dagarna <3 "äkta kärlek övervinner allt "
love you <3
Så roligt att du nu har en valp gumman! Längtar tills jag kan komma och pussa nos! Kramar <3
