Tårar...
länge sedan jag skrev hant mycket men idag tänker jag rensa tankarna kring just en specill sak...
Varför blir jag alltid sviken?
Jag ger mitt allt till h*n verkligen bryr mig.
Jag pratar inte annat än om h*n och bekymmrar mig kring h*ns problem för jag tar på mig lika mycket.
Stått vid h*ns sida och verkligen kämpat.
Jag litade på h*n ....H*N visste ALLT!
men en lögn...eller jag vet ju inte om de är fler...jag är alltid så blåögd och verkligen tror på det folk säger...
Jag ger mitt allt för att vara en så bra & sann vänn som möjligt
Vi alla gör fel visst men det tog hårt sedan försöka förstöra den relationen som betyder massor för mig min bror!
Jag hade tur att han verkligen lyssnade på mig och hörde vad jag sa och hur jag tänkte....
men här står man igen ALONE!
Kanske det är så det ska vara?
verkar ju inte bättre.....
Men det gör ont i hjärtat trodde jag hade hittat min själsvän...
